Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Gustafs tredje förmälning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaffade sig konungen utlåtanden, som bättre öfverensstämde med
hans önskan. Då sålunda de uttalade meningarna befunnos
stridiga, sammankallade han för frågans lösning ett
kyrkomöte i Linköping, hvilket sammanträdde den 23 juli. Öfriga
påtryckningsmedel till det önskade beslutets genomdrifvande
försummades ej. Prinsarne Erik och Johan intogo vid mötet
ordförandeplatsen. Norman öppnade öfverläggningen med ett
långt tal på tyska, hvari han framhöll, att dylika giftermål
ej vore i Guds ord förbjudna, enär det därom befintliga
stadgandet i tredje Mosebok (kap. 18) endast vore gifvet för
judarna; samvetet borde därför ej besväras i sådana stycken,
som ej vore mot Guds ord uppenbart stridande. Men
flertalet af de närvarande biskoparne vidhöll med ståndaktighet
sin mening, att ett äktenskap inom så nära släktled ej kunde
anses vara enligt Guds ord tillrådligt. Endast mäster Klaus,
hvilken från denna tid omtalas som biskop i Linköping,
instämde i Normans uttalande.
Riksens råd fick då uppdrag att å konungens vägnar
döma i saken med begagnande af de maktmedel, som stodo
till buds. Den saktmodige Laurentius Petri visade vid detta
tillfälle i vidhållandet af hvad han enligt sin mening fann
rätt vara en karaktersfasthet, som ej vek för maktens
påtryckning. Han uppsatte för sitt uttalande en försvarsskrift, som
äfven af biskoparne i Strängnäs och Skara undertecknades.
Denna öfverlämnade de tre biskoparne till konungen, hvilken
då mot dem utfor med vrede och hårda ord. I sitt betryck
vände de sig till Sten Lejonhufvud och begärde hans råd till
mildrandet af konungens vrede. Han tillstyrkte dem att
uppsätta en ny skrift i mer fogliga och sväfvande uttryck samt gaf
dem tillika utkast till en sådan. Men detta ansåg sig
ärkebiskopen af sitt samvete förhindrad att bifalla; han uppsatte
i stället i samråd med de båda andra en annan, som i sak
vidhöll samma mening som den föregående, men i uttrycken
var lenare och saktmodigare. Den genomsågs af Norman,
Sten Lejonhufvud och Per Brahe, hvilka tillsade biskoparne
att utlåta sig ännu fogligare, emedan bröllopsdagen redan vore
af konungen utsatt. Biskoparne förklarade sig då vilja lyda
konungens bud, men med fria samveten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
