Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finlands tillstånd. Ofred med Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reformationsvännen Petrus Serkilax hade därtill lagt grund vid
skolundervisningen. Då nu grundsatsen tillämpades, att
gudstjänst skulle hållas på modersmålet, började den här förrättas
på finska. Agricola tog första steget att göra finskan till
litteraturspråk. Han utgaf nämligen finska öfversättningar af
Nya testamentet, Psaltaren och några kyrkopsalmer. Han lär
äfven hafva arbetat för de då ännu hedniske lapparnes
omvändelse till kristendomen.
Bemödandet att göra sig till godo landets naturliga
hjälpkällor och förkofra dess näringslif låg i själfva andan af
konung Gustafs regeringssätt. Upptagandet af myrmalmsjärn
hade i Finland forntidsanor, smideskonsten var af ålder
uppöfvad, och i Savolaks funnos goda rörsmeder. Erik Fleming
öppnade (1542) Finlands första järngrufva i Ojamo, och man
upptog bergverk äfven på andra orter. Det gjordes äfven
försök att upptaga och bearbeta koppargrufvor.
Salpeterstillverkningen vann stor utbredning, i synnerhet under den
påföljande krigstiden. För sin uppdrifna tillverkning af träkärl
var den finska kustbefolkningen af ålder känd. At den föga
utvecklade handeln med utlandet, i synnerhet Reval, Narva
och Novgorod började konungen egna en större uppmärksamhet.
Hos utskickade från borgerskapet i Åbo hörde han sig för
därom 1549 och sade sig då hafva »förnummit, att de hade
ringa förstånd i saken, så att de gjorde både sig själfva och
riket skada, då de ej ens kunde räkna, icke heller kände
hvarken landets mynt eller det utländska, utan lagade alltid så,
att de hade förlust på sina varor hos de främmande; men om
de däraf skulle hafva någon vinning, så måste det ske från
landets egna undersåtar.» Följande året (1550) utgaf han en
»seglations- och handelsstadga» för Finland samt gjorde
anstalt att vid utloppet af Vanda å grunda handelsplatsen
Sandhamn, hvilken skulle draga till sig den ryska handeln på Reval;
invånarne i Raumo, Borgå och Ekenäs fingo sträng befallning
att till denna ort afflytta. Det var första ursprunget till
staden Helsingfors. Likaledes sökte han befrämja dylika
inflyttningar till Åbo och Viborg på det skäl, att landet skulle
hafva mera nytta af tvenne större städer än af många små
köpingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
