- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
491

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finlands tillstånd. Ofred med Ryssland.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De vidsträckta utmarkernas bebyggande låg konungen
synnerligt om hjärtat; dessa hade af ålder betraktats som
menigheternas allmänningar, där man fritt begagnade skogen,
betesmarkerna och fiskevattnen; men konungen tillerkände
dem här, liksom i det öfriga riket, åt kronan och var betänkt
på att af dem draga bättre afkastning. Ståthållaren på
Nyslott Gustaf Fincke arbetade nitiskt för bebyggandet af
»savolaksarnes lappmark» norrut; däraf uppstod med tiden Kuopio
och dess län. Likaså bröts bygd i Tavastlands, Satakundas
och Österbottens utmarker. Men på detta sätt utbredde sig
de svenska nybyggena alltmera öfver gränsen af områden, på
hvilka ryssarne gjorde anspråk, i synnerhet norrut, där konung
Gustaf ville hafva den svenska Finnmarken utsträckt ända till
Kola, medan ryssarne åt sig ville förbehålla det nordliga
landområdet ända ned till Bottniska viken.

Efter tsar Vasilis död (1533) blef därför freden med
Ryssland alltmer osäker. Med den nye tsaren Ivan Vasiljevitsjs
förmyndare afslöts väl öfverenskommelse om en fred på 60 år,
räknade från den 25 mars 1537, men man kom genast i tvist
om gränsregleringen. Från ryska sidan förklarade man rent
ut, att »den som mesta makten hade, han skulle lägga
rågången, hvar honom syntes». I gränsområdena öfvades
alltjämt barbariska våldsamheter, som till slut måste leda till ett
fredsbrott. Medan Dackefejden pågick, fann konung Gustaf
rådligast att »fara lämpligen och skönligen med saken, till
dess lägenheten sig annorlunda och bättre därtill skicka kunde»;
han rådde Nils Grabbe, som då var höfvidsman i Viborg, att
»icke ännu klamra eller pucka för mycket med samma
ryssesällskap». Under tiden öfvade inbrytande ryssar alltjämt
vildsinta illdåd. Nils Grabbe lät sitt krigsfolk bryta in öfver den
ryska gränsen, men blef därför afskedad 1545; han fick i
Viborg till efterträdare Måns Nilsson och Gustaf Fincke, hvilka
ålades att bruka större försiktighet.

På ett möte i Åbo 1547 öfverlades om ett bättre
ordnande af Finlands försvarsväsen. Särskildt beslöts, att Viborgs
slott skulle ombyggas och besättningen därstädes förstärkas.
Försvarskrafterna befunnos i öfrigt otillräckliga för att göra
den inbrytande fienden tillräckligt motstånd på öppna fältet;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:21:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vasa400/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free