Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finlands tillstånd. Ofred med Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man måste därför inskränka sig till att göra honom afbräck
vid vägar, strömmar och pass, att afskära honom tillförsel
samt borttaga eller förstöra hans tross. Adeln och bönderna
uppmanades att efter bästa förmåga rusta sig. Vid Vuoxen
byggdes ett träfäste, och i närheten af Systerbäck uppfördes
en förmur, kallad Kivinäbb (Kivinnapa). I Sverige
uppbådades frälsemanskapet, och de värfvade trupperna, såväl
inhemska som utländska, höllos i beredskap.
Hela finska gränsen hemsöktes under året 1554 af
inbrytande ryska skaror, hvilka föröfvade en mängd illdåd.
Sålunda inträffade ej sällan, att tillfångatagna finnar fastbundos
vid träd och sakta sveddes till döds vid perteld, eller att de
lefvande nedkastades i brunnar. På sommaren skickade
ståthållaren i Novgorod, Paletski, ett sändebud vid namn Kusmin
under sken af att vilja underhandla; men Kusmin arresterades
som spion och fördes till Sverige, där han kvarhölls och lär
hafva uppfört sig på ett ganska anstötligt sätt. Fogden på
Kivinäbb, Anders Nilsson, drog då härjande in öfver den ryska
gränsen, hvarefter ryssarne, 8000 man starka, inbröto på det
finska området och foro där fram värre än förut. Öfver
fogdens tilltag blef därför konung Gustaf mycket missnöjd. »Det
synes oss», skref han, »att Anders Nilsson har handlat i sin
befattning som en förrädare och som den, hvilken icke borde
lefva, efter han och flera hans vederlikar, oss alldeles
oåtsporda och utan vår befallning, mera för deras egen girighets,
nyttas och fördels skull än för vårt eller rikets gagn och
bästa hafva företagit sig att bedrifva mord och brand bland
de ryssar och därmed uppväckt dem mot den landsändan
Finland». Anders Nilsson afsattes från sin befattning och
skickades till Stockholm för att där undergå rannsakning.
Konungen fann emellertid, att fejden med Ryssland ej kunde
längre undvikas och ansåg tillfället lägligt att gripa sig an
därmed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
