- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
502

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

handlingar, lämnat en öfversikt af de svenska stridskrafternas
fördelning i Finland vid början af året 1556. Man får
därigenom en liten öfverblick af den svenska krigsmakt, som
kunde i ett krig på utländsk botten användas. I lägret vid
Viborg lågo 8 fotfolksfänikor, däraf 3 småländska, 2
östgötiska, en västmanländsk, en norrländsk och en tysk samt
(sannolikt) 4 ryttarfanor, däraf 3 finska och en svensk. Till
Nyslotts försvar fanns att tillgå en besättning af nära 300 man
samt den österbottniska allmogefänikan, omkring 700 man.
I lägret vid Lappvesi stodo två dalkarsfänikor fotfolk och
två svenska fanor rytteri. I Åbo stodo tre fotfolksfänikor,
en småländsk, en västgötisk och en östgötisk. Det svenska
manskapet bestod således hufvudsakligen af fotfolk, hvilket
förnämligast uppsattes af de landskap, som mest deltagit i
Dackefejdens kamp: Småland med 4, Östergötland med 3
och Dalarne med 2 fänikor. De småländska fänikorna
utgjorde fotfolkets hufvudstyrka i den hårda striden utanför
Viborg. Den svenska flottan, åt hvilken konung Gustaf städse
egnat en stor omsorg, räknade vid denna tid 40 större och
mindre fartyg.

*


Freden med Ryssland.



Ryssarne hade väl redan före krigets utbrott visat sig
benägna till fred, men på ett sådant sätt, att den ej utan
förödmjukelse kunde uppgöras. Så blef äfven fallet efter deras
återtåg från Viborg. Redan i februari 1556 aflät därom
ståthållaren i Novgorod Mikael Glinskoi en pockande och
öfvermodig skrifvelse »efter ryssarnes högfärdiga grofhets art» till
de i Viborg församlade rådsherrarne. Konung Gustaf fann
det emellertid ej rådligt att tillbakavisa detta anbud. I ett
bref (14 mars) till rådsherrarne utlät han sig, att han alltid
varit benägen för fred och enighet, och att han nu vore det
än mera, då han funnit, att man vore »alltför svag till att
göra den väldiga makt, som fienderna åstadkommit, motstånd
och afbräck. Han ville gärna ingå en förlikning på sådant
villkor, att gränserna skulle förblifva oförändrade, såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:21:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vasa400/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free