Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 512 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myntväsendet och varuprisen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inkallade tyska myntmästare, och man följde därför i
allmänhet tyska föredömen, efter hvilka myntordningar vid olika
tider uppgjordes. Den silfvervikt, som lades till grund, var
marken, hvarmed vanligen menas kölnisk mark; vid sidan
däraf nämnes »dansk» d. v. s. danzigisk mark, som från
denna något afviker. En »lödig mark» skulle hålla det fulla
antalet af 16 lod, däraf i det närmaste 14 lod fint silfver.
Af en lödig mark 5-lödigt silfver skulle enligt 1527 års
myntordning präglas 124 »örtugar» eller halfören. Två örtugar
utgjorde öret = 17,20 öre i vårt mynt. En pänningmark
af dessa ören utgjorde 1 kr. 50 öre och tre mark i det
närmaste 4 kr. Detta myntvärde, något förbättradt,

Riksdaler 1542.

sammanföll i det närmaste med det stora
myntet, dalern, efterbildadt efter den
tyska »Joakimsthalern». Vid Gustafs
kröning 1528 slogos troligen för
första gången sådana mynt. Dalern
motsvarade något öfver 4 kr. i vårt
mynt. Intill år 1536 voro dalrarne
sällsynta; de blefvo det mindre efter
detta år, då silfvergrufvornas med
ens ökade afkastning gjorde, att
myntningen kunde betydligt utvidgas.

Under Konrad von Pyhys regementstid inträdde en
myntförsämring, till hvilken redan under den föregående tiden
förebud visat sig. Under grefvefejden hade nämligen konungen,
på samma gång han slog det stora dalermyntet för
krigsfolkets aflöning, tillika gjort myntet något sämre i följd af
de dryga omkostnader, som han måste vidkännas. Konrad
von Pyhy måtte hafva ansett myntförsämringen som ett medel
att bereda större vinst åt kronan. »Först är till vetandes»,
skref Mårten myntskrifvare i sin räkenskap, »att under året
1541 blef intet silfver förmyntadt, utan allenast gammalt
mynt blef förmyntadt om igen.» De gamla goda
Joakimsdalrarne uppsmältes till ett sämre mynt, hvilket enligt
påbudet var sådant, att en lödig mark fint silfver skulle utgöra
35 mark örtug räknade pänningar. Under året 1542
använde man emellertid, utom det gamla myntet, äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>