Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 513 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myntväsendet och varuprisen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»kyrksilfver» och »bergsilfver» att slå mynt utaf. Men då börjades
äfven Dackefejden, som medtog konungens alla hopsparade
tillgångar; han klagade, att den på två år kostat honom 700,000
mark örtug. Legoknektarne höllo noga räkning på
myntvärdet; de ville på en »gyllen» räkna 18 till 20 »rundstycken»,
då konungen endast ville räkna 15. Hufvudsakligen för deras
räkning måste under året 1543 slås 28,638 joakimsdalrar samt
en stor summa i marks- och dubbelmarksstycken.

Riksdaler 1559.

Den stora pänningebrist, som under denna tid uppstod,
gjorde, att man 1542 började slå ett slags nödmynt, som
bestod af fyrkantiga klippingar, dock ej små, utan 8-öres- eller
marks- samt 16-öres eller 2-marksstycken; 4 mark af detta
mynt utgjorde ej fullt 2 kr. i vårt. Följande året slogos
rundstycken af halft öres valör, myntade till ringare halt än förut.
Den gjorda försämringen hade till
följd, att myntet föll i värde, hvilket
konungen sökte upphjälpa genom
stadgandet af en tvångskurs. Det
klagades äfven öfver, att köpmännen ur
riket bortförde det befintliga goda
myntet, och att äfven detta i
utlandet alltför lågt uppskattades. I
förtrytelsen däröfver inställde konungen
(1546) myntningen för ett par år;
endast dalermynt slogs då och äfven
det sparsamt. Föregående året hade på Svartsjö slagits 107,850
dalrar; men af dessa blefvo 97,786 uti 7 kistor aflemnade till
konungen på Gripsholm, där de förvarades i skattkammaren,
så att de ej kommo den allmänna rörelsen till godo. Snart
fann man emellertid, att pänningebristen verkade hämmande
på all affärsrörelse, och nöden blef i följd däraf alltmera
kännbar. Konungen uppdrog då åt hertig Erik att med Jost
myntmästare afhandla om ett myntverks upprättande i Uppsala;
i Åbo var vid den tiden hans myntmästare redan i fullt
arbete.

Under det ryska kriget slog man återigen klippingsmynt;
men detta synes icke hafva skett för pänningbristens, utan
för den stora brådskans skull. Den tidens enkla myntredskap,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>