- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
516

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hertigarne Erik och Johan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som riket drägligt vore, blifva försörjde». På ett riksmöte i
Strängnäs (1547) fastställdes konung Gustafs redan då
upprättade testamente, hvari åt sönerna anvisades de hertigdömen,
som de båda äldste, Erik och Johan, redan under faderns
lifstid skulle få tillträda. Verkställigheten uppsköts emellertid
några år, tills de nått en mera försigkommen ålder. I
riksvårdande värf började emellertid de äldre sönerna deltaga,
synnerligen Erik, hvilken redan bar konunganamn och under
konung Gustafs vistelse i Finland sattes att förestå regeringen
i Sverige. Gustaf Vasas alla söner erhöllo en för den tiden
verkligen lysande bildning, men den äldste sonen, som var
bestämd att bära kronan, gaf redan genom sin sinnesart
anledning till allvarsamma farhågor.

Kort före sin afresa från Finland öfverlämnade konung
Gustaf åt sin då adertonårige son Johan en del af Finland,
nämligen Åbo och Kumogårds län jämte Åland i förläning
som ärftligt hertigdöme samt uppdrog åt honom desslikes att
förestå regeringen öfver hela det öfriga Finland. Af detta
lands befolkning hade konungen under sitt vistande därstädes
icke fått gynnsamma intryck, hvilket till stor del torde hafva
berott på hans obekantskap med språket. Vid sina försök
till närmande hade han erfarit, att bönderna »slogo sig fulle
med öl, ropade och skriade i konungens närvaro, så att ingen
fick hvarken höra eller tala för dem». Därför rådde han
sin son att så mycket som möjligt undvika beröring med den
stora mängden af folket. Lyckligtvis fann sig Johan snart
icke behöfva följa detta råd. Af Martin Teit, som han haft
till lärare, hade han inhämtat någon kännedom om det finska
språket. Han blef därför i stånd att träda i närmare beröring
med landets invånare och fick äfven af dem ett bättre intryck.
Men till någon synnerligt duglig styresman utvecklade sig
hertig Johan ändå icke.

Följande år (1557) tillöktes Johans hertigdöme med
Raseborgs län. Vid årets slut öfverläts åt Erik Kalmar län med
Öland samt Kronobergs län. Det skedde ej utan misstro och
farhågor. Erik måste afgifva en skriftlig trohetsförsäkran att
»hafva bästa akt och tillsyn, att icke några farliga praktiker
eller stämplingar till konungens och rikets skada uti förbemälte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:21:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vasa400/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free