Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Vasas död och begrafning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillstädes vid konungens sjukbädd. Hans biktfader mäster
Johannes och apotekaren mäster Lukas skötte för öfrigt om
honom, så godt de förmådde. Då biktfadern första gången
tillkallades och gjorde sitt inträde med ett långt
förmaningstal, bad konungen honom förkorta det och i stället tänka ut
ett hjälpmedel för hans sjuka mage och hans liksom brinnande
hufvud. Man gaf honom violsirap, granatäpplen och cikoria
»samt lät ske någon purgats, men diarrhea var alltför svår».
Han »sade mest nej till alla konfekter, siraper och drycker
och ville dem platt intet annamma». Själf fann han sådana
botemedel fruktlösa. Man hörde honom säga, att han för
mycket befattat sig med denna världens omsorger och nu med
all sin rikedom ej kunde köpa sig en läkare.
Till sinnelaget var han ombytlig, än hård och sträng,
så att hans barn fruktade för honom, än vek ända till tårar,
än skämtande öfver de fåfänga försöken att uppehålla hans
lif. Till hertig Magnus yttrade han en gång: »Du är mig
kär, du har aldrig förtörnat mig.» En annan gång beklagade
han sig öfver, att till och med hans barn skydde honom.
Drottningen svarade då: »Tala icke så, min herre! De vilja gärna
vara här, men eders nåde förtörnas strax och tilltalar dem så
hårdt, att de med tårar frukta sig ej kunna vara sin fader i
lag». Då biktfadern, för hvilken han ej synes haft mycket
förtroende, en gång opåkalladt uppmanade honom att bekänna
sina synder, afvisade han denne förtörnad med orden: »Skall
jag bekänna mina synder för dig?» Men till de kringstående
yttrade han, att han »förlät sina ovänner och bad alla om
förlåtelse, hvad helst han utom lag mot någon brutit». Då
sönerna högmodades öfver sin börd, fingo de från dödsbädden
tillrättavisningen »Människa som människa: när skådespelet är
allt, äro vi alla lika».
Under de tre första veckorna af sin sjukdom talade han
mycket och gärna, men under de tre sista blef han mera
tystlåten. Två läkare, Mathias Palu och en doktor Wilhelm, blefvo
ändtligen genom Eriks försorg honom tillsända, men de kunde
nu intet uträtta. Bjudande och ordnande in i döden,
föreskref konungen, huru det skulle förfaras vid hans
dödsberedelse. Den 23 september blef han mycket hårdt angripen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
