Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gustaf Vasas skaplynne och eftermäle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Vasas skaplynne och eftermäle.
Konung Gustaf, sådan han företedde sig i sin krafts dagar,
skildrades af sin systerson Per Brahe i dennes tillägg till
Rasmus Ludvigssons krönika sålunda: »Hans storlek var till
en passelig mans längd; han hade ett kort hufvud, ljusgult
hår, vackert långt skägg, skarpa ögon, liten rak näsa, en
väldanad mun, röda läppar, blommor på kinderna, en rödbrun
kropp, var hel utöfver all sin lekamen, så att man icke kunde
finna en fläck, där man kunde sätta en nålsudd uppå. Han
hade vackra händer, passeligen stora, var tämligen armstark,
hade fyllig kropp och smala ben, tunna, skickliga fötter, var
ock något hårig, synnerligen om armar och ben och utöfver
all sin kropp så välskickad och proportionerad, såsom en
målare bäst hade kunnat måla honom utaf». Det i detta
arbete sid. 529 meddelade porträttet med den låga
pannbyggnaden, den hopdragna hufvudskålsbildningen och den korta,
raka näsan, anses vara det, som bäst återgifver hans utseende
i äldre dagar. Sitt skägg bar han under sina första
regeringsår kort och klufvet, men lät det sedermera växa.
Hans lynne, om än hårdt och strängt, var tillika glädtigt
och sällskapligt. Per Brahe meddelar därom: »Eftersom han
han hade en lustig complexion af naturen, när han eljest var
obekymrad och oförtörnad, så var han en ljuflig herre till att
umgå både med snack och tal, och aldrig voro där så många
personer inne hos honom i salen, att han ju icke visste foga
sig i snack och tal med hvar och en, både med man och
kvinna, adel och oadel, från den förnämste till den ringaste,
aldrig så med den ene som med den andre. — Han höll på
den tiden ett ärligt och konungsligt hof både utaf utländske
och inländske herremän och ansedt fruntimmer. Hvar dag
var efter middagen förordnad en timme, när alla herremän
måtte komma in på dansesalen; där kom då hofmästarinnan
in med fruntimret, och voro då konungens spelemän där
tillstädes och lekte dansen för dem. Hvar annan eller tredje
dag red konungen ut med sina herremän och fruntimmer
antingen i jakt eller eljest att spatsera, lät hvar vecka hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0545.html
