Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Vasas skaplynne och eftermäle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville tänka på oss med ibland, etter du hafver i den måtton
god råd och vet väl själf, att all din välfärd hafver du utaf
Gud och oss, det I dock icke uppå tänke eller i någon måtto
med gärningarne skina låte, att I någon ödmjukhet eder
öfrighet bevisa vilje.»
Den svenske storbondens närighet i att förvärfva, besitta
och spara är hos konung Gustaf ett genomgående drag. Hans
förvärfslust gick öfver till en snålhet, för hvars
tillfredsställande han ingalunda var nogräknad om medlen, såsom hans
historia nogsamt utvisar. Hans lystenhet efter jordagods
föranledde ständiga arfstvister, som bragte honom i ovänskap
med nästan hela sin släkt; den bestämde också till ej ringa
del hans ställning till reformationsverket. I de två hvälfda
kamrarne på Stockholms slott, hvilka efter skattmästaren
benämndes »herr Eskils gemak» uppstaplade han sina
silfvertackor och sina myntfjärdingar; föga mindre välförsedd var
skattkammaren på Gripsholm. Dackefejden länsade
skattkamrarne, men den fylldes snart åter genom den
kyrkliga »sköflingen» samt ur andra inkomstkällor. Det ryska
kriget, prinsessornas utstyrsel och Eriks slöseri medförde tid
efter annan stora uppoffringar, men icke desto mindre kunde
konung Gustaf vid sin död lämna åt sina söner en fylld
skattkammare i arf. De kungliga slotten voro rikligen försedda
med boskap, husgeråd, väfnadsarbeten och allehanda dyrbart
gods, hvilket noga förvarades och alltjämt förökades.
Till riddare blef konung Gustaf aldrig dubbad förrän
genom erhållandet af den franska Mikaëlsorden, och något
ridderligt är icke heller i hans skaplynne att söka. Med drag
af storsinthet, ädelmod och finkänslighet kan man ej smycka
hans lefnadssaga; äfven tacksamhetens dygd saknade hos
honom mången gång den utöfning, som skulle hafva varit
önsklig. Frikostighet visade han högst sällan, allraminst om
medlen skulle tagas ur hans egna tillgångar; vid afrättningen af
hans testamente hade väl skrifvaren efter gängse bruk
upptagit anslagsposter till »ungdomens upptuktan och skolorna»
samt till »spitaler och sjukstugor», men några sifferbelopp
äro ej i de posterna införda. Med gammaldags tarflighet i
den hvardagliga hushållningen förenade han efter storbondesed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
