- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Första delen /
7

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

riktningslinier.

7

Kommo så studentåren med deras brytning mellan
gammalt och nytt, skarpa meningsutbyten med
kamrater och däraf alstrad lust att kritisera allt mellan
himmel och jord. Äfven jag genomlefde då en period, under
hvilken jag, stolt öfver besittningen af vissa estetiska
teorier, käckt satte mig till doms öfver mycket som jag
tidigare beundrat. Men hvad särskildt Topelius
beträffar, väcktes jag snart till besinning genom de
nedsättande omdömen, för hvilka skalden under
språkstridens dagar, på 1870-talet, utsattes, och mot hvilka
jag något senare dristade draga i härnad. Denna fejd
ledde mig till djupare studier i fosterlandets litteratur,
och så gjorde jag, på 1880-talet, ett försök att teckna
Topelius’ skaldelif mot bakgrunden af de historiska
förhållanden, i hvilka han utvecklats. Och jag tror jag
icke misstager mig, om jag antar att det gillande omdöme
skalden fällde öfver denna teckning varit orsaken till att
han ville anförtro mig äfven värfvet att utge hans skrifter
och i större skala teckna hans lif.

Än senare, på 1890-talet, fann jag för mannaålderns
arbete till det kommande släktets gagn en ledstjärna i
de grundsatser för uppfostran, som ett kvart sekel förut
»borrats i sänk af tidens monitorer», men som nu alltmer
vinna erkännande af den eftervärld, till hvilken skalden
då vädjade. Och slutligen, när det nya seklets dystra
morgon bröt in, när allt, som skänkt tidigare släkten
deras fasta framtids- och evighetshopp, tycktes slås i
spillror, då lärde jag 111ig af vår storhetstids diktning att
djupare än någonsin förr känna och inse huru ändock

hjärtats längtan evigt mot himlen stiger,
och sången är odödlig och stark som våren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/1/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free