Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finlands natur och fotyk.
17
uttala sig. I den ena klagar den sjungande öfver att
han ej kan yppa sina sorger för någon människa; endast
skogens träd kan han välja till sina förtrogna. I den
följande sången yttras åter, att ju ljusare, varmare
naturen blir i vårens dagar, dess mörkare, kallare blir det i
den sjungandes hjärta.
Men huru än stämningarna sålunda växla: ett är
visst, att naturen lefver, och lefver på samma sätt som
människorna. Fångstmannen eller nybyggaren, som
vandrar ensam i de djupa skogarna, ser i half dunklet
skymten af underliga gestalter, hör människoliknande
röster, och så formar sig för hans inbillning skogens
husbonde Tapio med hela hans husfolk, värdinna, tjenare
och tärnor. Och ännu Runeberg, när han vandrar i
Saarijärvis ödemark, tycker sig alldeles på samma sätt
»vara omgifven af gudar och andar, hvilkas gestalter
man med ögat söker och hvilkas hviskningar örat hvarje
stund väntar att få uppfånga».
Så blir känslan för naturen och dess lif en outtömlig
källa till poetisk alstring. Tidernas skiljaktiga smak
kan kläda de poetiska intrycken i olika dräkt, men
innerst inne klappar naturkänslan städse lika varm i
finnens hjärta. Om ock Creutz skenbart leder oss till
»de arkadska fält», så veta vi dock hvilken natur det är
han dyrkar,
långt från de stolta städer,
där nöjet säljes bort för ärelystnans väder;
vi veta hvar vi ha att söka
en ljuflig trakt, dit oskuld lyckan drar,
där glädje, frid och lugn ses fästa henne kvar.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
