Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
seklernas arf.
mot dem väcktes dock ej. Svea rikes på den personliga
friheten fotade samhällsskick begynte växa in i
folkmedvetandet och stärka känslan af skillnaden mellan
frie män och slafvar. Och när samtidigt luterdomen
allt mera befästes, då vidgades ock klyftan mellan Svea
rikes finnar och de grekisktroende stamförvanterna.
Säkert kunde dessa redan ganska tidigt få uppbära det
epitet, hvarmed ännu den skröpliga, halta Rebecka
uttrycker sin ringaktning för den bruriskäggyfvige
On-trus: okristliga hedning.
Detta verkade då å a!ndra sidan säkerligen äfven
därhän, att skillnaden mellan finne och svensk icke
framstod synnerligen skarp. Tvärtom framhåller
Topelius i Stjärnornas kungabarn, att trettioåriga kriget äfven
hos finnarne kunde väcka en känsla af delaktighet i den
ära och de förbindelser stormaktsställningen medförde.
Och när i tidens svenska poesi krigarnes hjältemod
prisas, då finner man äfven finnarne omtalade i bredd
med svear och götar.
Mot slutet af århundradet tillkom ännu en
omständighet, egnad att minska känslan af nationell åtskillnad.
Enväldet och ortodoxin gjorde att alla underordnade
sig auktoriteten hos de myndigheter, i hvilka rikets
ställning som stormakt och soin den rena evangeliska
lärans försvarare tog sig ett likasom samladt synligt
uttryck: konungen och kyrkan. Valspråket blef
Dahl-stiernas ryktbara:
Gif Gud ditt hjärta, gif konungenom din tro.
Gif Gud din själ och gif din kung gods, lif och blod.
Gif Gud och kung hvar sitt, si så får fånen intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
