Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
seklernas arf.
»den finska soldaten är nästan öfverallt, utom där han
bäst behöfves — i Finland». Man får hjälpa sig utan
kungen, ty honom får man nu hvarken höra eller se.
I stället ser man »stora ofredens Klingspor», Lybecker.
När så de, som äro »näst elden», bränt sig, »så att
man det i kroppen känner», då är det åtminstone en
nationell tanke som bryter fram och griper alla: fred.
Redan 1702, när den svenskfödde Thorsten Rudeen
tolkar »Finska Helicons» underdåntroplichtige fägnad på
kungens födelsedag, slutar han med dessa ord:
O ädla frid, när vill tu till oss åter lända,
tu gyllne frid, som mer än tusen segrar är?
Gud ville dock en gång den dagen till oss sända,
som oss vår konung och med honom friden bär,
och sätter krig i band med tusen d fasta knut er,
så slötes ali vår sorg, som sig min sång nu sluter.
Och denna önskan sammanpressas 1715 till Freses
förtviflade suck: »Gud, gif frid, gif frid, gif snart vår’
nordiske länder.»
Och friden kommer. Men då har ock en stor inre
omhvälfning skett: undersåten har blifvit medborgare, och
medborgarne vilja nu hjälpa sig själfva. Olyckorna ha
alstrat en själanöd, som den officiella kyrkan ej har kraft
att lindra: pietisterne söka sin Gud på sina egna vägar,
medan å andra sidan fritänkarne börja syna
dogm-bonaden i sömmarna. Och politiken tas nu om hand
af rikets maktägande ständer.
Så bryter »ödemarkernas vår» in, och man begynner
åter i Finland arbeta, väntande på förfädrens vis växten
af Herren. Och Frese hinner ännu prisa »fred och rolighet»
såsom »rikens och länders flor, gyllene tiders pris,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
