Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
skkxernas arf.
kasta landet in i ett nytt krig. Nu är det åter kungen
som bestämmer, till och med i strid mot grundlagens
bud. leke under då om äfven själfständighetstanken
ånyo dyker opp och i än mer handgriplig form än 1743.
Men hos folket möter denna tanke ingen genklang: man
vet hvad man har, men ej hvad man får. Dessutom får
man denna gång se huru »kungen själf står med i rök
och blod». Det är annat än de fege »herrarne» från
föregående krig. Därför är det äfven nu herrarne som vika
»från hvad plikt och mod och ära bjöd».
Denna gång har äfventyret slutats utan rysk invasion
och förlust af land. Men hvad som såddes 1788, det
grodde 1808.
Nu voro ryssarna de anfallande; därför blefvo åter
både krigare och folk trogna sin plikt att kämpa för
fäderneslandet. Men åter sveko de högsta »herrarne»
och det blef småningom klart för alla, svensk som finne,
att ej heller konungen var ställningen vuxen. Allt
allmännare blef den tanken, att Sverige ej kunde försvara
Finland, ja åtskilliga menade att det ej ens ville så göra.
»O vår konung Gustaf Adolf» utropar efter kriget den
finske folkskalden Korhonen,
hvi har du oss öfvergifvit?
Vi ha icke kronan svikit,
oss har tvärtom kronan svikit,
gett oss under utländskt välde.
Och när så segraren bjöd fred och autonomi, då var
det helt naturligt att man tog emot anbudet.
Hela denna utveckling resulterade emellertid, så vidt
man afser de politiska uppgifterna, i ett negativt
program. Alldeles i enlighet med Tengströms ord
formulerar Arwidsson detta program så: svenskar äro vi icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
