- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Första delen /
106

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i04

si^äkt arf vet.

åtagande möta vi det äldsta kända exemplet på en
pliktkänsla och en hjälpsamhet gentemot andra
släktmedlemmar, hvilken säkert var traditionell och som särskildt
framträder i den vackraste form hos Michaels barn samt
sedan ärfves äfven af det egentliga föremålet för vår
teckning.

Så bestämdes ock redan vid det nämnda arfskiftet
att Margaretha Iyithovia skulle få bli kvarboende i gården
hos hvilkendera af sönerna hon behagade. Emellertid
blef det Michael som småningom förärfvade ej blott hela
fädernegården utan ock andra fastigheter. Zachris
utlöstes från gården, och då Christopher dött och 1788
efter honom en gård måste säljas för skuld, inköptes den
af Michael, hvilken redan 1779 och 1780 af nämnde
broder tillhandlat sig dennes hälft i ett åker- och ett
ängsstycke, som de gemensamt köpt. Christophers gård
bytte sedan Michael mot en annan, belägen bakom
fädernegården, hvarigenom dennas tomt utvidgades till
417 kvadratfamnar.

Modern hade helt naturligt stannat hos Michael, då
denne öfvertog gården. Och att han känt sin plikt att
»henne behörigen syta och sköta», det visas däraf att hon
den 16 augusti 1780 testamenterade »ali sin lilla
kvarlåtenskap i löst och fast» åt sonen och dennes hustru
för »den ömma ans och skötsel de mig under min höga
ålder och orklöshet lämnat och lämnandes varda»; dock
bifogades till öfverlåtandet villkoret: »sedan de mig först
hederligen och anständigt begrafva låtit». Då hon 1782
dog, ärfde sålunda sonen äfven de ägor hon innehaft.

Om alltså målaren Toppelius icke ärbetade utan
ekonomisk framgång, så kunde han ock väl behöfva
hvad han förvärfvat. Ty familjen blef småningom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/1/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free