- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Första delen /
118

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i04

si^äkt arf vet.

var att han sökte komma till hemstaden, då där en
kapellanstjenst samtidigt blef ledig. Denna befattning
erhöll han dock ej, men vågade i alla fall gifta sig
nyårsdagen 1801. Följande år ansökte han ånyo en likadan
tjenst, denna gång i Ilmola stora pastorat i hans hustrus
hemtrakt, södra Österbotten. I Kurikka och Kauhajoki,
den tiden kapeller under Ilmola, voro äfven tvenne af
hustruns systrar gifta, Sara Lisa med kapellanen Niclas
Lagus och Lena Maja med den driftige landtbrukaren
Gustaf Inberg på Knuuttila gård. Till kapellanstjensten
i Ilmola fick Toppelius så godt som enhällig kallelse och
flyttade till sitt nya hem hösten 1802.

I sitt äktenskap njöt han prästens vanliga välsignelse
hvad barn beträffar: innan kort hade han en son, som
han efter vännen Franzén (och sin far) kallade Franz
Michael, samt tre döttrar.

För dessa sina egna sökte han sörja så godt det var
honom möjligt; bland annat upptog han i ödemarken
ett torp, Tuohistomäki, för hvilket han erhöll femtio
års skattefrihet. Och hans intresse för jordbruket visade
sig äfven i att han var en bland stiftarne till Ilmola
landt-mannasällskap, den första och länge den enda lokala
jordbrukarförening i Finland. Till sin församling stod
han i det bästa förhållande, såsom naturligt var med en
så samvetsgrann, anspråkslös och välvillig Herrans
tjenare.

Hans stora samvetsgrannhet lände honom till och
med till men. År 1804, då kyrkoherden i församlingen
dog, förordnades han att handhafva pastoralvården.
»Och som — berättar brodern Gustaf — denna var till
den grad försummad, att knappast två tredjedelar af
församlingens befolkning fanns i de fragmentariska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/1/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free