- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Första delen /
141

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fältskären zacharias topelius. T 5 T

Vaccinationen hade i Kemiträsk en mäktig fiende i
en bonde, Matti Kallahanvaara, hvilken hade rykte om
sig att kunna böta sjuka med besvärjelser och signerier,
och som nu såg sig hotad i detta näringsfång. Mycket
anlitad och fruktad som han var, inverkade han starkt
på folket; ofta voro öfvertalningar fåfänga.

Det enda som kunde göras var att söka knäcka
undergörarens prestige.

För detta ändamål sammansvuro sig Topelius och
några andra, fördomsfria ungdomar. En af sällskapet,
den resolute fänriken, ställde sig sjuk och sökte hjälp
hos trollkarlen. Denne utforskade i brännvinsglaset
sjukdomens orsak och fann den härröra af »kyrko-andar»,
hvarför den borde botas på kyrkogården. Där utfördes
alltså — det var sent en afton i mars — diverse magiska
förrättningar, och så gick doktorn med sin patient upp
i klockstapeln. Men här slogos helt hastigt dörrarna
igen efter dem, och åtta underliga skepnader visade sig.
Ansiktena voro maskerade, men lyste dock hemskt i
mörkret — de voro bestrukna med fosfor, och eldgnistor
foro vidt omkring hvar gång någon tog sig om ansiktet.
Själfva gestalterna voro insvepta i hvita lakan. Med
starka hvisslingar framrusade andarna och begynte en
förfärlig ringdans kring underdoktorn och hans patient.
Den senare låtsade bli skrämd, fattade sin beskyddare
om lifvet och drog honom under sig. Matti blef skrämd
på fullt allvar, slet sig lös och anlitade sina kraftigaste
besvärjelser för att få andarne att försvinna. Allt
förgäfves. Slutligen lämnades utgången fri. Men den
sjuke ställde sig vanmäktig och gubben måste bära
honom ända till prästgården. Här hade han dock ett
nytt bekymmer: fänriken låtsade som hade han mist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/1/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free