- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Första delen /
176

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

si/äktar f v e t.

ett bref af honom. Ty detta hans bref hann säkert ej
fram till Ilmola innan »slutet inträffade», den 27
september.

Hurudant detta slut var, därom veta vi intet
närmare. Men af allt att döma bibehöll den sjuke
prästmannen till det sista samma lugna blick mot döden som
framträder i hans bref.

Den skrift han där åberopat finnes ännu i behåll.
Den är daterad redan den 30 juni med ett tillägg af den
23 augusti, i hvilket döttrarnas död omnämnes. Det
heter i skriften bland annat:

»Min första önskan är att mina ömt älskade
efterlämnade icke måtte vid min hädanfärd, som redan så
länge kunnat föreses och som den allgode Guden
visserligen i sin nåd och vishet bestämt till den för oss
gemensamt bästa och behageligaste tiden, alltför mycket
öfverlämna sig åt naturens sorgeliga känslor, icke heller
misströsta om den faderliga omvårdnad, som de i
Himmelen hafva att trygga sig till och som är vida mera
dyrbar än den jag varit mäktig att gifva dem. Mitt eget
hjärta blöder, då jag tänker på deras framtid. Men såret
läkes endast af tanken på en god, mäktig och vis försyn.
Måtte dessa mina ömmast älskade icke förgäta att hellre
upplyfta ett rätt tacksamt hjärta till allas vår Fader i
Himmelen, som låtit mig upplefva den tiden, som tryggar
dem om nödtorftig bärgning åtminstone öfver de första
åren, allenast den Högste nådeligen ville borttaga det
svåra hämnderis, hvarmed Han nu funnit nödigt att
hemsöka detta olyckliga land.»

De anordningar han träffade om sonens uppfostran
äro oss redan bekanta ur hans bref. Så slutar han
skriften med följande ord, hvilka gifva ett vackert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/1/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free