- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Första delen /
183

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

|hårda tider.

18-T

danskarne tidigare tagit. Trots den vådliga belägenhet,
hvari man själf befann sig, beslöts att söka återtaga
fartyget, hvilket äfven utan möda lyckades. Till stor
fägnad för alla fann man här ej blott bröd, utan ock
kroppen af en holsteinsk oxe, och, skrifver Toppelius,
»man glömde icke att jämföra denna förunderliga
tilldragelse med den då korparna födde Elias i öknen.»

Denna förbättring i läget räckte dock ej länge,
särskildt då den ökade provianten måste delas med de sex
fångar man tagit. Och efter att än en gång ha drifvit
ut till hafs, kom man den 8 februari åter till land.

Hittills hade modet hos besättningen varit obrutet.
Endast Bäckman hade redan tidigare visat sig benägen
att underhandla med fienden, och vid eröfringen af
transportskeppet hade han genom skrytsamhet först
och rädsla sen gjort sig till ett åtlöje för alla. Nu
började dock äfven besättningen knota. Men Escholin lät
icke imponera på sig af den klenmodighet, som nu
framträdde. Till det sista bibehöll han makten öfver sitt
folk, hvilket han bl. a. i ett tal apostroferade sålunda:
*|»Camillas besättning, du en ringa återstod af mitt
kära finska hemland, som följt mig troget i nöden,
försakelsen och pröfningarna, som ända till det yttersta
handlat värdigt dig själf och så uppfyllt dina åligganden,
att du med skäl kan tjena som ett mönster för andra,
hvilken förvillelse har nu bringat dig till glömska af att
allt har en gräns, att också våra åligganden nu äro
uppfyllda?»

Både ved och vatten hade tagit slut, och mat hade
man knappast till följande dag. Så återstod intet annat
än att lämna fartyget. Flaggan nedhissades och
förstördes, och med fångarna i spetsen tågade man mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/1/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free