Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i86
barndomshemmet.
Så ha vi ock sett, att Zachris Topelius redan våren
1808 förutsåg att de hemmavarande skulle bli »ryssar»
innan han fick återse dem. Och deltagandet i kriget
tyckes ej ha hos honom väckt några förhoppningar, blott
önskan om fred.
Men liknande orsaker, som alstrat dessa stämningar,
kunde ock, sedan freden var sluten, verka i motsatt
riktning. Då Europas karta fortfarande alltjämt ändra-"
des, var det äfven tänkbart, att en ny hvälfning kunde
återförena Finland med Sverige. Kriget hade ju dock
visat, att den ryska öfvermakten kunde besegras, och i
Sverige förefanns en ganska stark opinion för ett
re-vanchekrig mot Ryssland. Det är bekant huru impopulär
Karl Johans politik att förbinda sig med »arffienden» i
början var.
Denna känsla af osäkerhet tar sig i brefven från de
hemmavarande i Uleåborg flere målande, om ock korta
uttryck. Så skrifver fadern den 2 oktober 1809 i
postskriptum: »Vi måste nu vara det vi icke velat vara.
Himlen förjage fienden.» Och kort därpå, den 10
oktober:
»Det förkunnades fred i kyrkan förleden söndag,
men hurudan den är veta vi icke eller huru länge det
må vara.» Och åter i ett postskriptum resigneradt:
»Vi måste sjunga Ruski visan.»
Småningom återställes ock kommunikationen, och
den 27 februari 181 o kan gubben tacka för bref. Han
utbrister ock genast i början af sitt bref:
»Att mina älskade kära söner lefva än! att
Högt-lofvade Försynens milda hand bevarat mina käraste i
världen för olycka till kropp och lif i dessa vådeliga tider,
dem jag tänkt med allone vara borta! Vredes moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
