- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Första delen /
214

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i86

barndomshemmet.

kläderna för skarp köld. Och detta bröt fullständigt
hans hälsa; själf trodde han till en början att hans slut
var nära och tyckes ha till brodern Gustaf skrifvit ett
afskedsbref,. likasom i tiden Johan Gabriel till honom
själf. Härpå svarar Gustaf:

»Bästa, goda du, misströsta ännu ej om ditt
vederfående. Du vet själf, att sjukdomar af denna art äro
mera plågsamma och besvärliga än att de just gå på
lifvet. Jag hoppas med tillförsikt att ännu och flere än
en gång få glädjen att träffa dig — och Gud bevare ifrån
annat. En tanke på motsatsen vore mig mera än bitter,
och min känsla kan därmed sig ej förlika. Ditt afsked
rör mig likväl hjärtligen, jag kan omöjeligen ännu antaga
det. Om ditt onda förvärras eller fortfar, så skall intet
hindra mig ifrån att komma till dig.»

Brodern såg rätt: lifvet fick den sjuke behålla. Men
under första året hade han svår värk, dock med
lindrigare mellantider, därtill krampryckningar, och snart
kunde han ej mera gå.

Många olika botemedel försöktes. Gustaf sände
ordinationer, ja tvenne resor företogos, den ena till
Köpenhamn 1822, den andra till Åbo 1825. Men
ingenting hjälpte: han förblef för återstoden af sitt lif, mer
än tio år, förlamad i nedre delen af sin kropp och
tillbringade alla dessa år i sin länstol, stundom buren ut i
den fria natur, som han så mycket älskade.

Äfven hörseln var försvagad, han måste småningom
anlita hörrör. Men tankeförmågan var utan vank och
händerna rörliga. Han kunde uttänka och anteckna
läkemedel för andra, ja han kunde draga ut tänder,
förbinda sår, sköta om benbrott ö. s. v. Också kommo
fortfarande sjuka till honom, ofta långa vägar, för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/1/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free