- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Första delen /
217

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

runorna.

215

icke såsom bestämmande hvad detta nya borde vara —
annat än för så vidt samma stora allmänna
tidsströmningar på båda hållen verkade i samma riktning.

I Finland blef det sålunda t. ex. ej fråga om ett så
våldsamt angrepp, som fosforisterne i Sverige riktade
mot den »franskt-akademiska» smaken i litteraturen.
Franzén hade ju här, såsom tidigare visats, brutit vägen
för ett åskådningssätt, hvilket står vida närmare
Sveriges nya skola än den gamla. Och Franzén var i
Finland lika mycket de ungas idealskald, som de äldres.

Denna de yngres ställning till Franzén framträder
redan däri, att det förbund de den 19 november 1815
bildade i Åbo antog namnet Selma-förbundet. Och när
detta förbund år 1817 framträdde med en publikation,
den redan förut omtalade kalendern Aura, då inleddes
denna med en »Anmälan», skrifven af Franzéns
älsklingslärjunge, J. G. Linsén, i hvilken denna ställning starkt
betonas.

»Ali den odling», heter det här, »Finlands invånare
äga är ursprungen ur Skandien, fortplantad på Skandiens
eget sköna språk.» Man vill därför visa, att denna
bildning ej dött ut i detta land. »Suomis stränder hafva
genljudat af de första slagen på Creutz’ och Kellgrens
lyror: på dem hördes en tid den känslofulle Lidners sång:
här föddes och danades en Tengström, en Franzén, en
Choraeus. Och då vid det finska universitetet Auras
ypperste skald, sedan han bortflyttat från fosterjorden,
ibland ynglingar, honom för sin bildning evigt
tackskyldige, lik en tempellåga lämnat kvar sitt älskvärda
minne; så skall man icke undra om desse, offrande vid
altaret, någongång trodde sig känna en lifvande fläkt
af den krönte skaldens anda.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/1/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free