- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Första delen /
319

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skoiyan.

317

en suck af lättnad: Gud ske lof att j ag icke mer behöfver
gå i kyrkan!»

Också latinet kändes, säger skalden, som ett
»tryckande ok» och han hatade Sjögrens lexikon, som hans
gudfar, magister Sadelin, förärat honom till faddergåfva
redan i vaggan. Men Virgilius var dock en hjältesaga, och
»det underliga hände, att romarespråket, som så ofta
varit vår förtviflan, slutligen växte in i oss och blef oss
kärt som vårt tredje modersmål.»

Om sålunda läroämnena ej lämnade någon särdeles
stor ideell behållning, så tyckes ej heller lärarnes
personlighet ha inverkat synnerligen mycket.

Själf nämner ej Topelius någon annan än rektorn,
hvilken, säger han »behandlade mig med en välvilja,
som kanske var partisk. Hvilket icke hindrade honom
att någon gång undfägna äfven mig med den besynnerliga
aga, som var i hans smak och roade honom. Den bestod
däri, att han fattade med hvardera handen i ändarna af
sin knöliga käpp och sågade eftertryckligt delinkventens
böjda nacke.»

Snellman, som ett årtionde tidigare varit Appelgrens
elev, säger att han »var en ståtlig, lång och vacker man,
prydlig i sitt yttre. Hans lynne var gladt och
skämtsamt, och det var en pina att blifva föremål för hans
gyckel.» Han hade imponerat på eleverna genom sin
kroppsstyrka; han kunde, om någon förgått sig, lägga
denne på knäet af sitt ena upplyftade ben och, stående
på det andra, bestraffa den felande. »Blef han någon
gång ledsen, så vågade ingen knysta, och en förskräckelse
genomfor den som icke var sadelfäst i läxan, utan att j ag
likväl vet att hans vrede någonsin skulle medfört vidare
följder.» ^Han var född 1786.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/1/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free