Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 oS
läxor och. romaner.
ensam. Och när Uleåborgs-Sophie kom hem, hade hon
och Zachris många gemensamma taleämnen: Zachris
hade, kan man säga, en bit af hemmet med sig i
Uleåborg. Men redan dessförinnan fick han i brefven
hemifrån följa med Kudnislifvet, och notiserna därom ge oss
äfven en klar bild af detta lif, sådant det väl var redan
innan Zachris reste bort.
Med stöd af de antydningar brefven ge må vi försöka
att teckna ett par situationer.
Fågelvärlden hade redan tidigt med lifligt intresse
följts af barnen på Kudnis, och särskildt gjorde det djupt
intryck på dem när någon fågel dog. Det berättas, att
gossen redan som sjuårig diktat öfver en afliden
grön-siska:
Tippelill, var fri och glad,
flyg till Gud i gröna blad!
Tack för att du sjöng för mig,
jag har ledsamt efter dig.
Så hade man äfven på Kudnis en egen kyrkogård för
döda fåglar. Här begrofs sannolikt ock den
kanariefågel, hvars död Zachris den 5 oktober 1828 hade
antecknat. Och när han så kom till Uleåborg, dog äfven där
en likadan fågel, säkert till stor sorg för kusinen Sophie.
Hvad var då naturligare, än att hon fick taga den döda
fågeln med sig till Kudnis, så att den skulle få hvila i
samma graf, som redan gömde flere af dess syskon. Och
så fick äfven kanariefågeln en »hederlig begrafning».
De båda Sophiorna hade för sina dockor och leksaker
tagit i besittning södra vindskammaren, som förut varit
skolrum, och här hölls nu »graföl», om hvilket Alexander
Ivithén berättar: »jag bärde liket, där var öfver aderton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
