Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faderiyös.
387
Åt Fru C. S. T.
Att sitta på i gamla aspars skygd,
ett barn på hvarje knä, i landtlig bygd,
och kalla minnen upp från flydda tiders famn
och offra så en suck åt den bortgångnes hamn.
Äfven sitt testamente hade han redan den 19 april
1827 uppgjort. Han ansåg det orättvist att sonen skulle
efter landsrätt ärfva dubbelt mot dottern, och därför
bestämde han nu, att bägge barnen borde få lika stor del
af arfvet, en fjärdedel, medan hustrun skulle få hälften
af kvarlåtenskapen.
Nu hade han hela hösten 1830 haft hosta, så att han
långa tider fått lof att hålla sig inne. Som läkare förstod
han nog att det onda satt i lungorna, och han förutsåg
att hans lif innan kort skulle lyktas.
Därför vidtog han ock, med samma lugn som före
honom fadern och brodern, de anordningar han ansåg
behöfliga för att ännu efter döden gagna sina kära, icke
minst sonen, hvars framtida utveckling i rätt riktning
låg honom så varmt om hjärtat.
Så sammanfattade han de grundsatser, enligt hvilka
han sökt leda gossens uppfostran och hvilka han nu
hoppades att sonen själf skulle sträfva att frivilligt följa.
Han skref:
Ȁlskade Son!
Din uppfostran och grundläggandet af din framtid
utgör nu vid lifvets gräns mitt enda bekymmer. För
tidigt ryckes ifrån dig det stöd du nu så väl behöfde.
Emottag emellertid några faderliga råd — du skall finna
dig väl af att följa dem.
Handla efter vissa grundsatser och låt förnuftet vara
din ledstjärna, då råkar du ej på afvägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
