Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faderiyös.
391
sonen. Detta betraktades såsom ett järtecken; sannolikt
ansågs det förebåda, att sonen skulle bli faderns like i
kunskaper och välsignelsebringande verksamhet samt
vinna lika mycken aktning och kärlek som han. Och
sonen berättar själf, att detta järtecken »mera sysselsatte
hans tankar än den oersättliga förlusten af en far vid
tretton års ålder». Han hade »känt denna förlust som
ett barn», han »gret och glömde». Han tillägger: »min
skoltid, likasom hela min barndom, förflöt i det lyckliga
lättsinne och den spänstiga tro på lifvet, för hvilka
sorgerna äro främmande.»
Att skalden här riktigt tecknat sig själf, det visas af
att han redan den 8 februari kunde syssla med den glada
berättelse som nyss anförts. Och kort därpå lämnade
han hemmet, äfven nu tillsammans med faster Lisette.
På resan inträffade det äfventyr, som han själf beskrifvit
i skildringen »En skolresa», och detta var väl än mer
egnadt att draga tankarna från hvad han där hemma
genomlefvat.
Men den 19 februari skrifver systern till honom ett
bref där, midt emellan tal om knäckor, som Zachris
glömt att taga med sig då han reste, och nyheter om
lotterispel och om huru Frans Lithéns kälke blifvit
bortstulen, förekommer denna mening: »Du kan väl
tro, bästa Zachris, hvad här nu är ödsligt och tomt.
Mamma stackare har så ledsamt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
