Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478-
[hos runeberg.
ännu vänta på det sammanhållande band, hvilket skall
gifvas af mognare ålder, fördjupade erfarenheter och
kraftigare, själfständigare handling. Men det som då
kommer: den poetiska tolkningen af ett helt folks,, och
framför allt »andens fria folks», fasta förtröstan på de
eviga makternas seger, det finnes redan nu i frö.
Evighetskänslan, väckt genom kärleken och i denna ännu rent
personlig, den har kort därpå sammansmultit med en
instinktiv känsla af och för det höga mål, som är ställdt
för den kultur, i hvilken han lefvat sig in genom hela sin
uppfostran, genom umgänget med Runeberg och
försmaken af universitetslifvet. Och så diktar han, den
dag han får sitt betyg af Runeberg, dessa rader, i hvilka
han på samma gång utstakar sin egen skaldebana och
ger ett representativt uttryck för hvad hvarje sann finsk
student, ja hvarje sökande människoande känner:
Trång är den krets, hvari människan dväljs, dock
sträfvar hon framåt,
sträfvar att< hinna ett mål, dit ingen dödelig framträngt:
vetandets mål och tankens gräns, så oandlig och evig.
Visdomens ande sig fröjdar däråt, den glädes och tänder
kunskapsbegär uti människans själ, som sent eller tidigt
bryter sig ut, med kraft fortfar och ledsagadt af snillet
banar sig väg och forskandé går allt längre och längre,
stannar omsider, men vikande blott för allhärjaren
döden,
viker, men faller dock ej, tills sist den odödliga anden
oförgängelig, fri, skall evigt följa sin bana;
då kan den nå det mål, dit fåfängt den dödlige sträfvar,
då kan snillet, oändeligt själf, det oändliga hinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
