Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund - 2 och 3 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^attenrättsförordningen, 2 och 3 §§. 7
ställe ej kunde delas, men allenast någon af delegarne ville bygga,
nämnes ej, liksom det ej heller talas om rättighet att å motsatta
stranden erhålla damfäste.
I Södermannalagen finnes föreskrifvet, att, om rinnande vatten,
hvarest qvarnar kunde byggas, tillhörde en by, det borde skiftas efter
rätt delningsgrund. Vitsord tillkom den, som ville bygga; och skulle,
derest han gifvit eller kunde gifva de öfrige anvisning på annat
qvarn-stälie, hans byggnad stånda oqvald. Fanns ej annat qvarnställe att
anvisa, borde byggnaden skiftas emellan alla, när sådant af dem
påkallades samt ersättning i penningar lemnades åt dem som byggt.
Magnus Erikssons landslag upptager de flesta af Uplandslagen
stadganden äfvensom Östgötalagens bestämmelser om huru förfaras skulle
då flera forsar funnos, så ock angående äldre qvarnverks företräde
framför yngre samt skyldighet att vid uppdämning taga hänsyn till ofvan
och nedan liggandes rätt, i hvilket sistnämnda afsseende föreskrift
meddelades om förpligtelse för dammens egare att sjelf draga upp sitt
stigbord. För det fall åter, att flere egde qvarnställe till sammans och
en ville bygga, men ej alla, innehåller landslagen, att den hade vitsord,
som ville bygga; dock ålåg det honom att stämma de öfrige och bedja
dem bygga med honom, hvarefter, i händelse de vägrade, han skulle
taga dorn på rättigheten att bygga. Sedan egde han hafva qvarnen till
dess han deraf uppburit så mycket som han å qvarnen kostat.
Den äldre landslagens bestämmelser äro med allenast några mindre
betydande afvikelser upptagna i Kristoffers landslag. Uplandslagens
ofvan omförmälta stadgande för det fall, att qvarnställe var beläget
emellan byar, hvilket återfinnes i 26 byggningabalken af Magnus
Eriksons landslag, blef i Kristoffers landslag 33 byggningabalken
återgifvet sålunda: »Nu kan mölnostadir bolstada mellan liggia, hafvi halfvan
mölnostad hvar bolstadir, swa långt som hans byalandh ligger.»
I fråga om rågång i vatten och deraf beroende eganderätt till
vattenbäckenet stadgades i jordabalken 17 af äldre Vestgötalagen och i
jordabalken 42 af yngre Vestgötalagen, att, om vattnet runne mellan
två egoområden, dessa skulle anses mötas »mi{)rivantras»; i Östgötalagen
bygdabalken 28: 4, att, om rågång mötte vatten som var så mycket att
det kunde vända ett qvarnhjul, skulle rågränsen anses vara i »mi{)ström»;
samt i Uplandslagen Wi|).balken 17, att, om byar lågo vid sidan af sjö
eller sund, egde »halfva sjö hvar by.»
Detta sistnämnda stadgande upptogs sedermera i 21
byggningabalken af Magnus Erikssons och i 26 byggningabalken af Kristoffers
landslag.
Sedan inom den lagkommission, som utarbetade 1734 års lag,
framstälts åtskilliga redaktionsförslag, motsvarande ofvan återgifna, i 33
byggningabalken af landslagen intagna stadgande, erhöll det slutligen
den i 20 kap. l § byggningabalken af 1734 års lag upptagna lydelse:
»Går ström eller bäck emellan tvenne byar och ega de begge del i
qvarnställe. njute hälften hvar.»
Då tvekan om rätta tydningen af nyss nämnda lagrum någon gång
försports, anser sig beredningen ej böra underlåta att redogöra for sin
uppfattning deraf. I sådant hänseende bör erinras, hurusom med ordet
Vattenrätt s f Or or aningen m. m. "
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
