Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund - 4 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vattenrätts förordningen, 4 §. 13
sedan sjelf vattenverk bygga och dertill dammen för
sin lott i vattnet nyttja, stånde det honom öppet; såge
dock derom till minst två år innan han vill dammen
begagna och vare, efter ty å hans hälft belöper, skyldig
ersätta dammens värde i det skick, hvari den befinnes,
samt i framtida underhållet taga del. Pröfvas dammen
större än för hans verk är nödigt eller nyttigt, må
ersättnings- och underhållsskyldigheten i mån deraf
jem-kas; tarfvas åter för hans verk att dammen tillökas eller
annorledes förändras, skall han ensam vidkännas
kostnaden derför äfvensom deri tillökning i
underhållskostnad, hvartill ändringen må föranleda.
Har godtgörelse uppburits för mark till damfäste
eller för olägenhet af dambyggnaden, den bör ock, der
den icke såsom årlig afgift’ utgått, återgäldas af den,
som vill dammen för sin lott i vattnet nyttja.
Om tillämpning af hvad i denna § stadgas jemväl å annan inrättning för
vattnets nyttjande än vattenverk, se denna förordning 13 och 17 §§.
I beredningens förslag och kongl. maj:ts proposition lyder
senare mom. i 4 § sålunda:
»Har han något uppburit i godtgörelse för mark till damfäste
eller för sådan olägenhet af dambyggnaden, som ännu ej inträdt,
då han börjar dammen nyttja; det bör ock återgäldas.»
Ur motiven: »I fråga om tid eller vilkor, hvarunder den, som byggt
dammen, må begagna sig af den andres lott i vattnet, är den rätt nu
gällande lag gifver domaren att efter sitt skön bestämma i detta
hänseende utbytt mot ett uttryckligt lagbud, hvilket innefattar, att den som
byggt måste upphöra med användandet af den andres andel i vattnet,
då denne sjelf har behof deraf. Billigheten fordrar dock, att något
rådrum beredes den, som sålunda nödgas afstå från den dittills använda
vattentillgången. Om den ene strandegaren ej kunnat förmå den andre
att deltaga i dambyggnaden, bör det ej betagas den förre att inrätta
sitt verk så, att icke någon vattenkraft, såsom obegagnad, går förlorad.
Då nu omsider den förut motvillige strandegaren beslutar sig för att
begagna sin lott i vattnet, inträder för egaren till det redan anlagda
verket en betydlig rubbning i dittills varande förhållanden. Det lärer
väl således va-a fullt i sin ordning att honom gifves någon tid att
förbereda sig för denna rubbning och vidtaga erforderliga anordningar för
att undgå väsentligt men deraf. En sådan, i nuvarande lag ej omnämnd,
men med dess allmänna grunder nära öfverensstämmande anståndstid
har i 4 § blifvit utsatt till två år efter det uppsägning skett.
Visserligen sammanfaller ej denna tid med den i 16 kap. jordabalken bestämda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
