- Project Runeberg -  Vattenrätts-förordningen jemte i sammanhang dermed utfärdade författningar /
19

(1882) [MARC] Author: Gustaf Birger Anders Holm, Oskar Bergius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund - 6 §

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vatteiirättsförorduingen, 6 §. 19
’I kongl. maj:ts proposition uteslöts det af beredningen i g:s sista,
stycke föreslagna stadgande.
Kan genom egoutbyte i andra fall, än nu nämnda äro, beqvämlighet för odling"
eller häfd eller annan dylik fördel vinnas, och förena sig jordegare om sådant utbyte;
då må det ock utan hinder af förut faststäldt skifte ske såsom i nämnda § sägs.»
I motiven yttras härom: »I afseende å förevarande förslag hänvisar beredningen
till hvad om skälen dertill är yttradt i motiven till 6 § af förordningen angående
jordegares rätt öfver vattnet å hans grund och får endast tillägga, att, då i fråga varande
egoutbyte till följd af bestämmelsen i 56 § skiftesstadgan ej får ske i annat fall, än
då den, som skall afstå jord, kan i vederlag erhålla annan lämplig jord och ej genom
flyttning i läget lider märkligt men, samt full ersättning gifves honom, i händelse den
jord han mister är bättre än den han får i stället, någon anledning ej synes vara för
handen, att egoutbytet i detta fall mer än eljest skall kunna medföra någon olägenhet.»
I högsta domstolen yttrade Just.R-.n Naumann, von Hofsten, von Segebaden,
Svedelius, Östergren och Wedberg, att det tvång att underkasta sig egoutbyte, som genom
skiftesstadgan vore jordegande grannar ålagdt, hade sin rättsliga grund i det å ömse
sidor lika stora intresset för besparing i hägnadsbesvär och underlättande af jordens
häfd, men i den händelse, som med den föreslagna förändringen afsåges, förekomme
endast ett ensidigt och i de flesta fall för jordkulturen främmande intresse för den
ene grannen, hvilket icke motsvarades af någon fördel för den andre, utan enligt
förslaget till och med kunde förorsaka denne en viss, mindre grad af olägenhet. Vid
sådant förhållande syntes förslaget stå i föga sammanhang med de för egoutbyte
gällande grunder och mera närma sig expropriationslagstiftningen, hvarifrån det dock
skiljde sig deruti, att den granne, å hvilkens mark uppdämningen skedde, enligt
förslaget måste underkasta sig densamma, äfven om han genom egoutbytet ej erhölle full
ersättning utan fortfarande finge vidkännas någon olägenhet, blott denna icke vore att
hänföra till »märkligt» men. Att på sådant sätt i den ene grannens intresse störa
den andre i utöfningen af sin eganderätt och tillskynda honom olägenhet syntes så
mycket mindre billigt, som förslaget icke beredde någon säkerhet, att den såsom
till-ämnad uppgifna anläggning, för hvars skull egoutbytet medgifvits, sedermera komme
till utförande, och det icke föreslagits, att anläggningens uteblifvande skulle föranleda
återgång af bytet. De ekonomiska fördelar, som genom förslaget kunde beredas,
syntes ej heller vara af den vigt, att de betänkligheter, som ur rättslig synpunkt uppreste
sig emot detsamma, af hänsynen till berörda fördelar i någon mån undanröjdes. Endast
undantagsvis kunde det förekomma, att den, som ville för det i fråga varande
ändamålet tillbyta sig annans jord, vore i tillfälle att såsom vederlag bjuda jord, hvilken
låge i sammanhang med dennes egor och i öfrigt i anseende till läge och naturlig
beskaffenhet kunde utan märkligt men för honom tagas i utbyte. Men att för dessa
undantagsfall i lagstiftningen införa en ny princip, om hvars rättsgiltierhet tvifvel
vore, syntes ej tillrådligt, och Just.R:n ansågo sig böra afstyrka förslaget i dess helhet;
hvarjemte Just.R:n Naumann och von Hofsten tillade, att om det skulle anses nödigt
medgifva jordegare, som i vattendrag vill bygga dam, för att vattnet till sin enskilda
nytta använda, rätt att mot egen jord tillbyta sig annans mark, som genom
uppdämningen komme att lida skada, stadgandet härom borde sålunda affattas, att frågan om
ett sådant byte finge ske skulle bedömas af allmän domstol i sammanhang med den
tvist, som enligt 12 § i förslaget till förordning om jordegares rätt öfver vattnet å
hans grund kan anhängiggöras; dervid domstolen hade att pröfva ej mindre om och
i hvad mån marken af uppdämningen kunde lida skada, än äfven om den till byte
erbjudna jorden utgjorde fullt vederlag för den mark, som af vatten skadades, och
för all olägenhet, som markens egare i följd af bytet komme att lida.
Just.R. Ryding ansåg, att ur formell synpunkt den anmärkning kunde mot
förslaget göras, att då i 56 § skiftesstadgan såsom förutsättning och vilkor för
egoutbyte, som finge på yrkande å endera sidan verkställas, antoges, att å ömse sidor
förekomme råskilnader, som ginge i flera bugter och krökningar men kunde genom
utbyte af jord ledas efter räta linier, samt att derigenom besparing i hägnadsbesväret
och lättnad i häfden för delegarne bereddes, men det icke kunde vara förslagets mening,
att dessa förutsättningar borde uppställas såsom vilkor jemväl för det slags egoutbyte,
hvarom i förslaget vore fråga, det syntes oegentligt, att förslaget i allmänhet
hänvisade till de vilkor för egoutbyte, som i nämnda § af skiftesstadgan omförmäldes;
och fann Just.R. visserligen förslaget kunna medföra nytta derutinnan, att detsamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:40:11 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vatten82/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free