Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund - 7 och 8 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 Vattenrättsförordningen, 7 och 8 gg.
»Der kungsådra af ålder varit, skall ådran fortfarande lemnas
öppen för allmän samfärdsel och flottning, fiskerinäringens
uppehållande eller annat allmänt ändamål så ock till bevarande af enskild
rätt, som af ådran är beroende. Sådan ådra skall, så framt den ej är
annorledes bestämd, framgå i djupaste vattnet och beräknas till en
tredjedel af vattendragets bredd vid det vattenstånd, hvilket
infaller midt emellan det högsta och det lägsta, som vanligast
förekommit under de sista tio åren.»
Ur motiven: »I den svenska rätten har, såsom förut är nämndt,
icke någonsin varit vidtagen någon indelning af vattnen i offentliga
och enskilda. Äfven det i vår rätt först i sjuttonde århundradet
förekommande begreppet kungsådra, som ursprungligen afsett allenast att
befrämja fiskens fria upp- och nedgång i vattendragen, eger föga
gemensamt med hvad i andra länder kallas offentligt vatten. Men
lagstiftningen i vårt land har dock redan af ålder bekräftat, att deri regel, som
framgår ur 12 kap. 4 g jordabalken i 1734 års lag, att den eger vatten,
som eger strand, måste tåla inskränkning till förmån för den allmänna
samfärdseln; hvarjemte med tiden den åsigt utbildat sig, att kungsådran
just vore en sådan inskränkning till skydd icke allenast för fisket utan
ock för andra allmänna intressen.
De äldsta stadgandena rörande dessa ämnen afse farleden. Så
stadgas i Uplandslagen (Wif).B. 22: 3), att, om sund låge emellan byar,
härad eller landskap, skulle allmän led hållas ostängd till tio alnars
bredd, och båtled vara fem alnar bredd. Samma stadgande återfinnes
jemväl i Södermannalagen (byggningabalken 20: 5), hvarjemte der
förbjudes att täppa roddrum för vägfarande man samt föreskrifves att, om
by egde båda stränderna af ett vattendrag, skulle vid den strand
delegarne sjelfve bestämde tredjedelen af vattnet ’löst löpa’, och att, då
två byar möttes midt i strömmen, skulle ’forryme’ — det löst löpande
vattnet — ligga såsom båda kommo Öfverens. Yngre Westmannalagen
(byggningabalken 22: 3) stadgade, att allmänna leden skulle vara tolf
alnar bred och båtleden sex alnar. I Helsingelagen (Wi|).balken 14: i)
föreskrefs, att, der allmän farled till och från hafvet frainginge, skulle
en tredjedel af vattnet ligga obyggd i djupaste vattnet. Magnus
Erikssons landslag (byggningabalken 26) och Kristoffers landslag
(byggningabalken 34) upptogo yngre Westmannalagens föreskrifter om allmänna
ledens och båtledens bredd, hvarvid i Kristoffers landslag tillades, att
sådan led skulle vara ’der rnesta djupet är’. Sedermera blef sjelfva
ordet kungsådra nämndt i lagstiftningen först genom 1643 års
riksdagsbeslut och då endast i fråga om skyddandet af fisket» men på ett sätt,
som berättigar till det antagande, att sjelfva saken ej var ny utan redan
då fullt bekant. Under den återstående delen af sextonhundratalet
utkommo flera kongl, resolutioner angående kungsådran, hvilka, ehuru
hvarandra till en del motsägande, dock alltid utmärka, att, der
kungsådra fanns, skulle den hållas öppen. Genom 1734 års lag blef på
samma gång som i 12 kap. 4 § jordabalken stadgades, att, om ’å, sjö
eller sund ligga sidolångs byar emellan, de ega halft hvardera’, tillika
deri gjord den inskränkning, som förefinnes i 20 kap. 3 § byggninga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
