- Project Runeberg -  Vattenrätts-förordningen jemte i sammanhang dermed utfärdade författningar /
45

(1882) [MARC] Author: Gustaf Birger Anders Holm, Oskar Bergius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund - 14 § - 15 och 16 §

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vattenrättsförordmngen, 15 och 16 gg. 45
lärer likväl den negativa formeri i samma lagrum hafva vållat
missuppfattning deraf. Med hänsyn till dessa frågors praktiska vigt har
beredningen derför ansett i fråga varande tillåtelse böra tillika uttryckas i mera
positiv form. Dervid har jemväl en närmare antydning gifvits om ett
bland de vigtigaste vilkoren för rättigheten att bortleda vatten nemligen
skyldigheten att leda vattnet åter till vattendraget, derest någon, hvars
rätt vidtager nedanför det ställe, der sidoledningen upptages, skulle lida
men genom afsaknaden af det bortledda vattnet. Denna skyldighet måste
enligt sakens natur ega rum äfven om å det ställe, der ledningen
upptages, verkställaren deraf ensam råder öfver båda stränderna eller endast
bortleder hvad som kan tagas utan förfång för egaren af den motsatta
stranden. Att återledningen måste ega rum ’innan annans egor möta’
— hvilket uttryck blifvit användt af första vattenrättskomitén —
åter-gifver ej med samma tydlighet, som det af beredningen föreslagna
uttryckssätt, ändamålet med återledningen och torde ej heller vara
behöfligt for att utmärka det ledningen ej får läggas å annans mark utan
dennes samtycke, hvilket i allt fall är uppenbart, då förslaget ej känner
till någon tvångsrätt i sådant hänseende.»
Högsta domstolen: Emot senare delen af denna §, der nya
lagberedningen sökt att gifva ett positivt uttryck åt rättigheten att, der sådant
utan skada för annan rättegande kunde ske, bortleda vatten ur
vattendrag för dess nyttjande på annat ställe, anmärkte Just.R-.n Naumann,
von Segebaden, Östergren och Ryding, att jemväl å andra ställen, än
der ledningen upptoges, olägenhet för annan borde förekommas,
äfvensom att återledningsskyldigheten borde närmare bestämmas såsom ett
åliggande för den, som verkstält afledningen, att bereda det afledda
vattnet aflopp till vattendragets lägre belägna delar, derest genom
underlåtenhet deraf olägenhet kunde tillskyndas egare af strand nedanföre
ledningens början.
Just.R. Svedelius yttrade: »I fall den förra delen af denna § blefve
till ordalagen förändrad, så att derigenom tydligare utmärktes, att
strandegare ej är betaget att genom vattens bortledande, ny rännils
upptagande eller annorledes förändra vattendrag, allenast förändringen på
sådant sätt verkställes, att olägenhet och men deraf ej uppkomma, torde
den senare delen af i fråga varande § såsom obehöflig kunna uteslutas,
men derest densamma anses böra bibehållas, synes likväl ordalydelsen
böra till meningens rigtiga återgifvande jemkas.»
Just.R. Wedberg ansåg, att åt senare stycket borde gifvas en
lydelse, som uttryckte, att ledningen borde så inrättas, att olägenhet icke
vållades vare sig »å det ställe», der den upptoges, eller derofvanföre i
vattendraget.
15 och 16 §§.
15 g-
Rensning, som för vattendrags bibehållande är af
nöden, hafve den, som af uppgrundningen kan lida men,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:40:11 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vatten82/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free