- Project Runeberg -  Vattenrätts-förordningen jemte i sammanhang dermed utfärdade författningar /
54

(1882) [MARC] Author: Gustaf Birger Anders Holm, Oskar Bergius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund - 19 § - 20 §

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.54 Vatteiirättsförordningen, 20 §.
I beredningens förslag lyder motsvarande § (21) sålunda:
»När talan i mål, hvarom i denna förordning handlas, instämd
varder, ege i stad rätten och å landet domaren att i stämningen
utsätta saken till syn å stället, der sådant af käranden äskas eller
eljest för frågans pröfning finnes erforderligt; föranstalte ock i de
fall, der 9 eller 12 § är tillämplig, att, till underrättelse för
möjligen varande okända eller icke uppgifna sakegare, tiden och stället
för målets företagande varder minst fjorton dagar före den utsatta
tiden kungjord i kyrkan för den församling, der den del af
vattendraget, hvarom fråga är, framgår, så ock i angränsande, intill
vattendraget belägna församlingars kyrkor.»
Högsta domstolen fann hvad denna § innehöll i fråga om
kungörelse till underrättelse för möjligen varande okända eller icke uppgifna
sakegare gifva anledning till anmärkning. Väl funnes en liknande
bestämmelse genom 55 § i lagen den 20 Juni 1879 meddelad för det
fall, att i mål, hvarom nämnda lag handlade, fråga vore väckt om
vattenverks ändring eller utrifning; men med dessa mål vore ett helt annat
förhållande. Deri dömdes öfver alla kända eller okända sakegares rätt,
men i de mål, hvarom 9 och 12 §§ i nu förevarande förslag handlade,
kunde endast rättsförhållanden mellan kärande, instämd svarande och
mellankommande part komma under pröfning. Vid sådant förhållande
kunde det icke i processuell mening blifva tal om några okända eller
icke uppgifna sakegare. Till stöd för förslaget kunde väl anföras, att
den, som hade något med tvisteföremålet sammanhängande intresse att
bevaka, genom kungörelsen erhölle en påminnelse om tillfället att såsom
mellankommande part få detta sitt rättsanspråk pröfvadt i sammanhang
med den redan anhängiggjorda tvisten, men äfven om detta i och för
sig vore någon fördel, medförde i allt fall stadgandet den öfvervägande
olägenheten, att detsamma, i strid mot förslaget i öfrigt, gåfve stöd åt
den hittills gängse uppfattningen, att i uppdämningsmål och tvister
angående kungsådra domen hade förbindande verkan äfven mot de
sakegare, som ej varit parter i målet. Det vore emellertid en bland de
föreliggande förslagets vigtigaste uppgifter att från lagskipningen aflägsna
detta föreställningssätt. På dessa skäl ansåg högsta domstolen, att
senare delen af § från och med ordet »föranstalte» borde utgå.
20 §.
Då afvägning eller annan undersökning af
vattendrag med dess af- och tillopp, ofvan eller nedan, är
nödig eller särskild utredning erfordras, huru
vattenbyggnad göras och nyttjas må, eller i andra frågor
hvarom i denna förordning handlas, ege i stad rätteri
och å landet domaren till biträde kalla sakkunnig man
eller ock, om sådant finnes lämpligare, föreskrifva, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:40:11 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vatten82/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free