Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om allmän flottled - 8 och 9 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. F. om allmän flottled, 8 och 9 §§, 77
det äskar, frågan efter syn och uppskattning pröfvad af tre ojäfvige
skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera parten och de sålunda
utsedde tillkalla den tredje; tredskas den, emot hvilken anspråket
väckes, att • utse skiljeman eller kunna de utsedde ej om valet af
den’ tredje sig förena, ege konungens befallningshafvande eller
underrätten eller utmätningsmannen i orten att på ansökan af den,
som anspråket väckt, örn valet förordna. Varder till ersättning
dömdt, skall den ersättningsskyldige ock förpligtas att
synekost-naden gälda; sättes ej ersättningen högre än han före synen bjudit,
svare han dock allenast för halfva kostnaden.
Hvad de fleste skiljemännen säga skall till efterrättelse lända,
och gånge domen i verkställighet såsom i utsökriingslagen sägs,
den af parterna, sorn med domen ej nöjes, dock ej förment att
tvisten under rättens pröfning draga, der han sin talan instämmer
inom nittio dagar från det domen honom tillstäldes.
Vill den, som ersättning fordrar, hellre genast lita domstol
än skiljemän till, stånde det honom öppet.
I mål, hvarom nu är sagdt, svare den, emot hvilken talan
föres, vid rätten i den ort, der skadan skett eller är att förvänta.»
Ur motiven: »8 och 9 §§ innehålla bestämmelser om förfarandet
för utbekommande af ersättning för skador, som vållas af flottningen,
dock med undantag af dem, som äro att hänföra under stadgandena i
7 § och hvilka fortfarande bedömas efter de särskildt i fråga om
expropriation gifna föreskrifter, såsom nyss är nämndt. På grund af 1811
års bref har konungens befallningshafvande hittills understundom
utöfvat en viss pröfningsrätt i fråga om dessa skadeersättningar i så måtto,
att konungens befallningshafvande genom samma utslag, som ordnade
flottningen i ett visst vattendrag, tillika bestämt vissa årliga
ersättningsbelopp, som de flottande hade att utgifva. I likhet med de båda
vat-tenrättskomitéerna har beredningen ansett aljdeles olämpligt att
administrativ myndighet sålunda skulle bestämma godtgörelse för skador, som
enskilda personer genom sina åtgöranden tillfoga andras egendom. Då
emellertid offentlig myndighets beslut, hvarigenom allmän flottled
förklaras skola finnas i ett vattendrag, medför skyldighet för strandegare
och andra att tåla det skada tillfogas deras egendom, fordrar billigheten
att ersättningen för denna skada så skyndsamt och så säkert som
möjligt kommer den lidande till hända. För ernående af skyndsamhet har
den afvikelse frän den allmänna rättegångsordningen blifvit föreslagen,
att skadeersättningen skall, der det äskas af den, som fordrar
ersättning, i första hand bestämmas af skiljemän, hvilkas beslut, oafsedt att
part dermed ej åtnöjes, får genast verkställas. Det är således en
rättighet endast för den genom flottningen lidande att anlita skiljemän till
skydd för sin rätt, derest han anser med sin fördel förenligt att ej
omedelbart vid domstol anhängiggöra sitt anspråk; och det finnes intet
skäl att med afvikelse från den vanliga rättegångsordningen bevilja de
flottande en dylik rättighet.
Användandet af skiljemarmainstitutionen för pröfning af
ersättningstvister i flottningsmål har redan länge förekommit i praxis samt finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
