Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om allmän flottled - 10 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. F. om allmän flottled, 10 g. 89
Emellan de flottande inbördes hafva utgifterna för skadornas
gäldande ansetts böra lika med flottningskostnaden fördelas efter en hvars
andel i flottgodset. Den, som i följd af den solidariska ansvarigheten
för skadeersättning kommit att gälda mera än på hans andel belöper,
är således berättigad att af öfrige flottande undfå godtgörelse derför.
Denna rättighet bör dock icke honom tillkomma i det fall, att han
genom underlåtenhet att fullgöra gifna föreskrifter eller genom någon sin
åtgärd varit till skadan särskildt vållande. Ehuru sådant ej bör ega
inflytande på den skadelidandes rätt att af flottningsförenirigens styrelse eller
de flottande gemensamt uttaga sin ersättning, torde dock de öfrige flottande
hafva rättmätigt anspråk, att den, som vållat skadan, också i sista hand
ensam drabbas af ansvarigheten derför och således, om ersättningen blifvit
af honom utgifven, ej heller eger att af de öfrige någon del deraf återfordra.
Högsta domstolen yttrade:
I andra punkten af denna §:s första stycke föreslås, att, om
flottning utöfvas för gemensam räkning genom derför i vederbörlig ordning
tillsatt styrelse, ej annan egendom, än flottgods må för skada, sorn
ge-’nom flottningen förorsakats, särskildt hos någon bland de
ersättningsskyldige utmätas, med mindre sig visat, att tillgång, som styrelsen
om-händerhar för de ersättningsskyldige, ej förslår till skadans gäldande.
Detta stadgande syntes ej kunna annorledes förstås, än att, sedan den,
som lidit skadan, förskaffat sig skiljemäns eller domstols dom,
hvarigenom ej mindre en eller flere bland dem, som under året deltagit i
flottningen å det ställe, der skadan timat, än äfven flottningsföreningen
förpligtats ersätta skadan, det skulle bero på utmätningsmannen att
tillämpa de i denna § gifna föreskrifter om den ordning, hvari virkesegarne
och föreningen ansvarade för skadeersättningen, och om det gods,
hvarmed de i hvarje fall ansvarade. Stadgandet innefattade sålunda ett
tillägg till och ett undantag från de i utsökningslagen till
utmätningsmäns efterrättelse lemnade föreskrifter. Redan detta syntes olämpligt,
då utsökningslagen borde vara i sådant hänseende fullständig. Men
stadgandet lade dessutom å utmäningsmännen en uppgift och ett ansvar,
som vore främmande för de vid utsökningsväsendets ordnande antagna
grunder. En utmätningsbar dom måste vara rigtad mot en viss gäldenär
och hans egendom. Det föreslagna stadgandet åter gåfve åt domen
endast vilkorlig betydelse och lemnade åt utmätningsmannen att pröfva ett
väsendtligt moment i frågan om flottgodsegarens betalningsskyldighet.
Denna skyldighet blefve nemligen, för så vidt anginge annan hans
egendom än flottgodset, beroende af det resultat, utmätningen hos
flottnings-styrelsen lemnade, och kunde först efter ett misslyckadt utmätningsförsök
hos styrelsen blifva effektiv. Då man ville detta mål, så syntes enda rätta
vägen hafva varit att såsom grund för dom uppställa de regler, hvilka
här förekomme såsom föreskrifter för doms verkställighet. Men om
stadgandet affattades på sådant sätt, kunde ovilkorlig dom mot
flottgods-egaren ej gifvas, förr än en föregående dom mot flottningsstyrelseri nått
slutlig verkställighet och det visat sig, att hos styrelsen saknats tillgång
till ersättningens gäldande. Detta skulle åter i väsentlig mån minska
den trygghet för strandegarne, som låge i de flottandes ansvarighet,
hvilken, för att vara effektiv, borde vara icke allenast solidarisk, utan äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
