Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om allmän farled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 K. F. om allman farled.
bedrifves med oklanderlig ordning och iakttagande af alla föreskrifna
försigtighetsmått, kan förorsaka skador, hvilka således ej kunna tillskrifvas
någon vårdslöshet eller försummelse hos de flottande. Vid
farledens-begagnande på ett med gifna föreskrifter öfverensstämmande eller i
allmänhet ordentligt och varsamt sätt kan deremot ej någon skada uppstå,
hvilken bör gäldas af de sjöfarande. Väl har i andra länders
lagstiftning fråga uppstått derom, att de rubbningar, som möjligen tillskyndas
strandbrädden genom svallvåg från ångbåtar eller andra fartyg, borde
sålunda ersättas, men efter beredningens åsigt tala öfvervägande skäl
emot en dylik ersättningsskyldighet. Nästan aldrig torde i fråga varande
skador framkallas endast af vågsvallet utan samverkan af andra naturliga
orsaker, såsom isgång, starkare strömsättning m. ra., hvilka i
öfvervägande grad dertill bidraga, och skadan är i alla händelser främst att
tillräkna jordmånens lösare beskaffenhet, som är en egendomen
vidhäftande naturlig olägenhet. Det ligger dessutom i farledens eget intresse
att genom strandskoning förebygga dylika skador, enär eljest dyrbarare
uppmuddringar kunna blifva nödiga. Frågan huruvida bullret af
ångbåtstrafiken inverkar till förminskning af fiske är omtvistad och hörer i
allt fall mera till den speciella fiskerilagstiftningen. Vid nu antydda
förhållanden förefinnes ej någon anledning att i afseende å farleds
begagnande stadga särskild ersättningsskyldighet utöfver den allmänna, som
åligger den, hvilken afsigtligt eller genom vårdslöshet tillskyndar annans
egendom skada.
I fråga om det intrång eller hinder, som tillvaron af en farled kan
vålla vid anläggningar af industriella verk med spänd vattenkraft, bör
urinras, att dylika verk till följd af sakens natur nästan aldrig kunna
med någon fördel byggas annorstädes än der strömmens lopp afbrytes
genom forsar och fall, eller således på de ställen, der någon naturlig
farled ej i allmänhet kan finnas. Några väsentliga materiella
olägenheter eller hinder mot anläggning af nya industriella vattenverk torde
således ej behöfva befaras såsom följd af den nya lagstiftningen
angående farled.
Vidare må erinras, att, ehuru vid farleds inrättande understundom
erfordras dragvägar å stränderna, det intrång, som derigenom förorsakas,
är så permanent och i öfrigt så beskaffadt, att rättighet till upptagande
af dylik väg icke kan likställas med det åt flottningsmanskap medgifna
tillträde till stränderna vid flottled, utan bör, om väg behöfves, hvilket i
vårt land ej särdeles ofta torde vara fallet, densamma åstadkommas i
enahanda ordning, som annan allmän väg, med anlitande af expropriation
utaf marken, derest ej strandegaren, såsom antagligt är, föredrager att
godvilligt upplåta mark till begagnande derför.
Att, der allmän farled framgår till eller ifrån hamn eller
lastningsplats, sjelfva hamnutrymmet i vattnet är oskiljaktigt förenadt med
farleden eller rättare utgör en del af farleden sjelf, torde uppenbarligen
öfverensstämma med nuvarande rättsuppfattning. Hittills hafva hithörande
förhållanden nästan uteslutande blifvit ordnade genom administrativa
föreskrifter, men omsorgen om de ytterst vigtiga intressen, som äro
förenade med hamnarnas bibehållande och utvidgande, såsom för landet
oumbärliga anstalter, synes fordra, att dessa förhållanden ordnas genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
