Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äldre författares stundom rent af komiska funderingar
härom kunna vi saklöst förbigå; nog af, någon vigtigare rol
tillerkändes dem ej, utan de antogos på sin höjd sitta där blott
såsom gagnlösa prydnader, såvida de ej rent af misstänktes vara
skadliga för växten. Fastställandet för alla tider af ståndarnes
vigt och betydelse tillkommer Linné, och då hans framställning
af sina åsigter härom och bevis härför innerligt sammanhänger
med hans eget räddande åt vetenskapen och äran, får denna
sak därigenom för oss ett förökadt intresse. Knapt genom en
lycklig slump, eller snarare en Försynens skickelse, af den
vördnadsvärde Olof Celsius ryckt undan hunger, nöd och
förtviflan samt af honom upptagen såsom en slags medhjälpare i
hans bibliskt-botaniska studier, fann den 22-årige studenten ett
lyckligt tillfälle, som förvärfvade honom den berömde Olof
Rudbecks (sonens) bekantskap, och välvilja. I sina egenhändiga
anteckningar om sig själf lemnar han härom följande skildring:
»Linnæus läste uti Actis Lipsiensibus en recension af Vaillants
tractat: de sexu plantarum, hvilket synnerligen smakade
honom; ty begynte han att se på blomstren, hvad stamina
[ståndare] och pistiller voro för slags ting. Men vid åhrets
slut [1729] kom då warande Bibliothecarien, Georg Wallin,
med en philologisk disputation: de nuptiis arborum, och som
Linnæus ej fick tillfälle att opponera, skref han några ark om
rätta sammanhanget af sexu plantarum äfter botaniskt sätt, dem
han uti manuscript gaf till Doctor Celsius, hvilket änteligen
kom uti Professor Olof Rudbecks händer och honom så
behagade, att han hade lust känna den ungkarlen, som det
sammanskrifvit.» Tilläggas må blott, att originalet till detta Linnés
framtid så bestämmande ungdomsarbete i början af 1850-talet
upptäcktes i Vesterås och nu förvaras på universitets-biblioteket
i Upsala.
Såsom af nyss anförda citat framgår, saknade Linné ej
föregångare på sin väg, och särskildt äro engelsmännen Bobart
och Grew, tysken Camerarius och fransmannen Vaillant att
framhålla såsom de där redan före Linné påvisat att, åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
