Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt namn däraf, att bland de jämnbreda, gräslika bladen
uppkomma långa, i en mängd vindlingar spiralvridna blomskaft,
som i sin spets uppbära enstaka blommor med blott pistiller.
Några dagar före dessa blommors utslående uttöja sig dessa
vindlingar så, att blomman blir flytande på vattenytan.
Hanväxten eger däremot mycket korta skaft, som ej på nämnda
sätt kunna uttöjas; i dessas spets sitter inom ett genomskinligt,
slutet hölster en mängd små blommor, endast försedda med
ståndare. Vid blomningen öppnar sig detta hölster,
hanblommorna lossna och flyta slutna upp till ytan, där de kringsimma,
till utseendet lika små hvita pärlor. Slutligen, sedan de
sålunda någon tid drifvits viljelösa kring af vind och våg, öppna
de sig, och om då någon honblomma påträffas, öfverlemna de
åt densamma (kanske med någon vatteninsekts tillhjälp) sitt
frömjöl. Sedan detta skett, sammandrager honblommans
spiralvridna skaft åter sina vindlingar, så att frukten, mindre än i
luften utsatt för skadliga temperatur-växlingar, kan under
vattenytan bringa sina frön till mognad. Uppenbarligen beror här
pollen-transporten tämligen mycket på slumpen, och för öfrigt
förtjenar hela detta förhållande en förnyad, noggrannare pröning.
Vida mera undersökta äro de växter, hos hvilka vinden
uppträder såsom frömjöls-transportör eller hvilka, såsom man
äfven benämnt det, äro försedda med »flygande pollen».
Naturligtvis måste hos dessa blommans hela bygnad vara
beräknad därpå, att frömjölet lätt kan bortföras från
ståndarknapparne och lätt af pistillens märke uppfångas, och man skall
äfven utan svårighet, sedan uppmärksamheten en gång blifvit
fästad härpå, kunna vid första anblicken afgöra, om en växtart
hörer till de s. k. anemophila (d. v. s. hvilkas pollen af vinden
måste kringföras) eller icke. Hos dessa anemophila växter sitta
nämligen blommorna aldrig gömda mellan örtbladen eller nära
jorden, utan tvärtom (Bild 2) vanligen (t. ex. hos gräsen) på spetsen
af smala, svajande strån eller hårfina stjälkar, eller ock hänga de
(såsom hos almen, björken, asjoen m. fl.) högt och fritt på träds
och buskars for vinden gungande grenar — alt anordningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
