Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Individualitets-Förhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I närmaste samband med den inre växtmassans utbildning
till olika och för bestämda ändamål afsedda cellväfnader
utvecklar sig äfven växtens yttre i olikartade delar (rot, stam och
de olika formationerna af blad, såsom hjärtblad, stjälkblad,
skärmblad, blomhylleblad, ståndare och pistiller), i hvilka efter
deras olika fysiologiska uppgift än den ena än den andra
cellväfnaden är öfvervägande. Det är sålunda först med
uppkomsten af olika cellväfnader som växtkroppen differentieras i
olikartade yttre delar, hvarvid emellertid den inre
differentieringen åtminstone till en viss grad föregår den yttre. Ty när
t. ex. ämnet till en ny planta, ett embryo, skall uppkomma,
så finnes redan innan de yttre delarna börjat framkomma en
antydan till anläggning af de olika cellväfnaderna. Och då
växtens kroppsmassa utgöres af rot, stam och blad, af hvilka
roten upptager födoämnen, som ledas genom stammen till
bladen, i hvilka de skola förvandlas till näring, så måste i roten
och stammen finnas sådana cellväfnader, som kunna öfverföra
safterna till bladen, och i dessa åter igen andra, som utföra
näringsberedningen. Därför på samma gång vid en
fullkomligare organisation den enskilda cellens individuela
själfständighet småningom undertryckes, så att cellen slutligen kommer,
så att säga, att uppgå i cellväfnaden, så utvecklas äfven i
jämnbredd därmed en mångfald af yttre, olikartade delar, som
företrädesvis utföra ett visst slag af organiskt arbete. Då hela växten
utgöres af en enda eller några få likformiga celler, kan en dylik
yttre differentiering sällan ega rum. Vi säga sällan, ty det
finnes verkligen ett högst märkvärdigt exempel på växter, som
bestå af ensamma celler och det oaktadt visa en tydlig
tendens till utveckling af olika yttre delar. Vi mena ett slägte
af för öfrigt ganska ofullkomliga hafsalger, som botanisten
benämner Caulerpa (bild 11). Hvarje exemplar af dessa alger
utgöres af en enkel cell, som består af ett krypande parti,
liknande en stam, hvilken från undre sidan bildar rotlika och
från den öfre bladlika organ. Men i allmänhet utgöras de
lägre växterna, såsom svampar, lafvar och alger, hos hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
