Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Individualitets-Förhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yta i en ofantlig mängd bladlika delar, som bilda liksom
flytande ängar.
De hvarandra motsägande åsigtema om livad som hos
växten skall betraktas som individ, motsvarande djurindividet,
hafva sin grund i växtens egen, från djurets så afvikande natur.
Hos de lägre växterna, hvilkas kroppsmassa ej utvecklats i till
form och verksamhet olikartade yttre delar, torde den enkla
cellen kunna anses närmast motsvara de fordringar, som
man ställer på begreppet individ, att nämligen utgöra ett
odelbart helt, hvilket så fullständigt som möjligt bildar ett uttryck
för artkaraktären, så att detsamma utför alla eller största delen
af de arten tillkommande lifsfunktionerna. Och från denna
synpunkt torde den som enkel cell uppträdande växten
otvifvelaktigt utgöra individualitetens fullständigaste uttryck inom
växtverlden. Likväl kunna äfven fall anföras, då icke ens
den enkla cellen företer karaktären af odelbarhet, såsom den
förut anförda Caulerpa (bild 11), hvilken utgöres af en enda
cell, hvars krypande, stamlika parti obegränsadt tillväxer i
spetsen under det dess bakre del småningom bortdör.
Då, såsom förut anmärkts, med en stigande fullkomlighet
i organisation den enskilda cellens individuela sjelfständighet
mer och mer går förlorad, blir lösningen af frågan rörande
individualitets-förhållandena hos de högre organiserade växterna
långt mera invecklad och ger vida mera rum för olika
tydningar. Flere naturforskare antaga, att växten i sin helhet,
ståndet, är den organiska enhet, som närmast är att förlikna
med djurindividet, ehuru med en mindre utpräglad
individualitet. Till stöd för denna åsigt har man åberopat, att alla de
till samma stånd hörande delarna stå i ett icke blott yttre
utan äfven inre organiskt samband med hvarandra, hvilket
åter igen yttrar sig i den omständigheten, att vid fortplantning
på konstig väg, d. v. s. genom ympning, okulering eller genom
afläggare de rent individuela egenskaperna öfverföras på de
nya stånden. Och det är af denna orsak, som man inom
trädgårdsodlingen företrädesvis begagnar sig af nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
