Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtens föda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågan, huru vida de rena mineralämnena, såsom svafvelsyra,
fosforsyra, kali, kalk, magnesia och järn, som visat sig vara
nödvändiga för vegetationen, kunna saklöst bortföras, utan att
jordens produktiva förmåga lider någon märkbar minskning.
Oaktadt denna fråga ej står i något omedelbart samband med
målet för vår framställning, är den likväl af tillräckligt
allmänt intresse, för att icke böra helt och hållet med tystnad
förbigås.
Erfarenheten vid växtodlingen ådagalägger, att när en
åker, huru rik på växtföda den än må vara, under en längre
tid ej erhåller någon ersättning för de skördar, som tagas af
den samma, den slutligen kommer att utarmas. Växtodlaren
måste följaktligen draga försorg om, att till hans åkrar
återföras de ämnen, som bortföras med skördarna, och detta sker
genom gödningen. Jordbrukets uppgift är nämligen att i högsta
möjliga grad stegra jordens förmåga att frambringa rika skördar,
i följd hvaraf jorden, när den odlas, beröfvas en mycket större
mängd af växtföda än förhållandet kan vara, då naturen ostörd
af människan får verka. Denna förlust måste ersättas.
Åtskilliga mineralämnen förefinnas emellertid till sådan
myckenhet i hvarje jordmån, att någon brist på dem ej är att
befara under en nära nog oberäknelig tid. Så är förhållandet
med magnesia och järn samt vanligen äfven med kalken och
svafvelsyran. Äfven kali finnes i tillräcklig myckenhet i sådan
jord, som uppkommit genom förvittring af bärgarter,
innehållande fältspat eller glimmer och som ännu har förråd på
nämnda ämnen i oförvittradt tillstånd. Kali är emellertid ett
af de ämnen, hvarpå åkerjorden mångenstädes lider brist och
som därför ofta måste innehållas i gödningen. Men af alla
växtens mineraliska födoämnen är fosforsyran det ämne, hvaraf
hvarje åkerjord har största behof och som i synnerhet tages i
anspråk för växternas fröbildning. Af denna senare orsak
använda i synnerhet sädesväxterna mycken fosforsyra. Men äfven
kväfveföreningar behöfva ofta på konstig väg tillföras, emedan
hvad jorden af sådana föreningar erhåller ur atmosferen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
