Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Växtens inre byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjutit lif i växtens lemmar, safterna ha kommit i omlopp,
och stänglarna ha skjutit upp, drifna af ett oemotståndligt
begär att sträcka ut sig i hela sin längd; kalkbladen ha
fått färg, och skiftande i rödt och gult och himmelsblått
vinka de åt fjärilarna: kommen, ty allting är nu redo till
bröllopet!
Men så har solljuset så småningom blifvit växterna
för starkt, och nu ligga narciss och gullvifva domnade
och slappa, slagna till marken, rusiga af solljus och vackert
väder. Vi hälla vatten öfver de stackars sjuklingarna,
och nästa morgon ha de rest sig upp, å nyo redo att
dricka solljus.
Det var alltså vattenbrist som vållade nederlaget
bland narcisser och gullvifvor. Jorden har varit för torr,
och därför ha växterna hållit på att vissna — det är en
förklaring på förloppet, som man finner helt naturlig.
Och dock, så alldeles naturlig är saken icke. Att
vattenbristen uppkommit därigenom att vatten afdunstat från
stjälkar och blad, att afdunstningen framkallats eller
åtminstone stegrats af värmen, är lätt nog att förstå. Men
en annan fråga blir, huru kan vattnet, som är en flytande
kropp, utgöra det fasta stöd, som håller pingstliljans stängel
upprätt?
Ett svar härpå erhåller man först genom att medels
ett någorlunda starkt förstoringsglas undersöka den inre
byggnaden hos stängeln. Man finner då att denna,
liksom för öfrigt hela växten, är sammansatt af otaliga,
runda eller aflånga, för blotta ögat osynliga små blåsor, celler,
hvilka äro fylda med vatten. Själfva väggen, hvaraf hvarje
blåsa består, är mjuk och slankig, men hålles utspänd af
den vattenmängd som den innesluter; cellen bildar
sålunda en rundad kropp af ej obetydlig fasthet, och stängeln
i sin helhet skulle kunna jämföras t. ex. med en pelare
uppförd af tusentals vattenfylda oxblåsor. Minskas
vattenmängden i cellerna, mista dessa sin fasthet, väggarna sjunka
samman, och stängeln segnar till marken, alldeles som den
konstgjorda oxblåspelaren skulle göra, om man stucke hål
på alla eller en del af blåsorna, så att vattnet sipprade
ut. A andra sidan, när växternas rötter sättas i tillfälle
att uppsuga vatten, så att cellerna å nyo spännas ut,
återtar stängeln sin ursprungliga form, liksom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>