Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Växtens inre byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma omkring 4 liter kolsyra. Det oaktat är det just
ur luftens kolsyra och endast ur denna, som växterna hämta
sitt kolförråd. Man kan bevisa detta helt enkelt genom
att odla groddplantor i kolsyrefri luft; äfven om man tillför
dem vatten och nödiga salter i mängd, ja äfven om man
låter deras rötter vara i omedelbar beröring med kolbitar,
kunna växterna ej bringas till utveckling, utan dö snart
bort af svält.
Den process, genom hvilken växterna tillgodogöra
sig luftens kolsyra, kallar man assimilationen. Af kolsyra
och vatten bilda växterna stärkelse, som sedan i sin
ordning lätt kan förvandlas till socker eller cellulosa eller
genom att förenas med svafvel- och kväfvehaltiga kroppar
ger upphof till de ytterst sammansatta ägghviteämnen, af
hvilka urslemmet består.
Det närmare förloppet, då i växtcellen af vatten och
kolsyra bildas stärkelse är ännu ej fullständigt känt.
Man vet emellertid att det sker genom urslemmets
förmedling, men härvid är att märka, att icke alla lefvande
celler kunna bilda stärkelse, utan endast de, hvilka
innehålla ett egendomligt färgämne, som kallas bladgrönt eller
klorofyll. Det är detta ämne som förlänar växten dess
gröna färg, och det finnes sålunda i alla gröna växtceller,
antingen genomträngande hela urslemsmassan, eller, såsom
vanligen är fallet, bundet vid särskilt formade delar af
urslemmet, de s. k. klorofyllkornen. Klorofyllets
sammansättning är ännu ej känd, men egendomligt är att det
— liksom blodets färgämne — alltid innehåller järn.
Men icke ens de klorofyllhaltiga cellerna kunna af
egen kraft förarbeta kolsyra och vatten till stärkelse.
Klorofyllkornen äro inga öfvernaturliga väsen, utan
konstrikt sammansatta maskiner, och liksom alla andra maskiner
måste de drifvas af en utifrån tillförd kraft. Den kraft
som drifver växtens stärkelsemaskiner (klorofyllkornen)
är solljuset. Det är bekant att man numera uppfattar
ljuset som dallringar eller rättare vågrörelser hos ett
mycket fint, ovägbart ämne, den s. k. ljusetern, som fyller
icke blott hela världsrymden utan äfven mellanrummen
mellan de materiela (vägbara) kropparnas smådelar. Vi veta
äfven att det vanliga solljuset, som af våra ögon uppfattas
som hvitt, i själfva värket utgör en blandning af en mängd
olika färgade ljussorter (rödt, brandgult, gult, grönt o. s. v.),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
