- Project Runeberg -  Växternas skyddsmedel emot yttervärlden /
18

(1890) [MARC] Author: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Skyddsmedel mot för stark transpiration

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afsöndra oorganiska salter, hvilka liksom vaxet bilda ett
öfverdrag på utsidan af öfverhuden. Särskilt utpräglat
finner man detta förhållande hos en del marrispe-arter
(Statice), som växa i mycket torra och regnfattiga trakter,
i utkanten af öknar o. s. v. Bladen hos dessa växter
äro försedda med grupper af särskilt danade öfverhudsceller,
hvilka afsöndra kolsyrad kalk, som slutligen i form
af en tunn mantel bekläder hela bladytan. Härigenom
nedtryckes vattenafdunstningen högst betydligt, så att ett
kalkbemantlat blad som afskurits från växten håller sig
friskt långt efter det att ett samtidigt afskuret, men från
kalkmanteln befriat blad vissnat bort.

På helt annat sätt än hvad fallet är hos marrispearterna,
värka de saltafsöndringar, som uppträda hos en
buske, hvilken benämnes Reaumuria hirtella och som har
sitt hemland i den stora ökensträcka, som upptager landet
mellan Nilen och Röda hafvet. Denna den s. k.
egyptisk-arabiska öknen, är icke såsom man ofta tror ett
oändligt sandhaf, där enformigheten endast afbrytes af
en förödande sandstorm eller en vederkvickande oas; den
är ett formlöst virrvarr af sönderbrustna bärg och tvärbranta
klippor, ett helt system af klyftor och dalar, som skilja
sig åt och på nytt löpa samman, ett stycke skärgårdsnatur
utan haf. Hvad som gör ett växtlif möjligt här är de
ofantliga vattenmassor, som under regntiden tillföras jorden,
ty källor och brunnar med vatten hela året om äro ytterst
sällsynta, och under hela 8—9 månader faller ej en
regndroppe. De växter, hvilka ej såsom fallet är med en del
ettåriga, hinna att på den korta regntiden afsluta hela
sin utveckling, måste därför vara betänkta på särskilda
åtgärder för att hålla, sig skadeslösa mot de nio
månadernas torka. För Reaumuria blir detta möjligt därigenom
att vissa af bladens öfverhudsceller afsöndra en saltblandning,
med hvars tillhjälp växten förmår tillgodogöra sig
den i luften innehållna fuktigheten. En del ämnen äga
nämligen så stor benägenhet att förenas med vatten, att
de uppsuga den vattengas som finnes i luften, hvarvid de
ofta nog lösa sig i det upptagna vattnet. Särskilt är
detta fallet med åtskilliga kalk- och magnesiasalter, och
det är just sådana som jämte vanligt koksalt utgöra
hufvudbeståndsdelarna i reaumuriabladens afsöndringar.
I trakter där allt tyder på den fullständigaste torka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vaxtskydd/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free