Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Skyddsmedel mot för stark transpiration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till användning, särskilt hos en del till calla-familjen
hörande epifyter. Dessa äga då tvänne slags rötter, dels
korta fäströtter, som sno sig om trädgrenen, hvarpå
epifyten lefver, dels långa näringsrötter, som tillväxa
ofantligt snabbt nedåt i lodrät riktning och i regel förbli
ogrenade tills de nå marken, där de borra sig ned och
förgrena sig som vanliga rötter. Näringsrötterna kunna
uppnå en så enorm längd, att till och med en epifyt,
som befinner sig mer än hundra fot upp i luften, genom
dem kan nå förbindelse med marken. Den olika rol,
som fäst- och näringsrötter spela för växten, ger sig äfven
till känna i deras inre byggnad, i det nämligen i
fäströtterna hufvudsakligen de mekaniska väfnaderna nå en
stark utbildning, medan i näringsrötterna de vattenförande
kärlen äro synnerligen stora och talrika.
Ännu märkvärdigare är det medel hvarigenom några
andra till calla-familjen hörande växter förmå härda ut
uppe i trädtopparna. Äfven hos dem finnas särskilda
fäst- och näringsrötter, men i stället för att i form af
långa tåg förena växten med marken, böja sig
näringsrötterna utåt och uppåt, förgrena sig starkt och flätas
samman till ett slags korg, påminnande om ett fågelbo
och ofta upptagande en hel kubikfots rymd. På detta
af rötter bildade flätvärk samlar sig småningom ett helt
lager af s. k. humusjord; än fastnar ett nedfallande blad,
än en trädgren, än en fågels uttömningar, och i denna
småningom multnande massa, som alltjämt ökas, låter
växten hundratals rottrådar skjuta in. Ur flätvarkets
midt skjuter den korta stammen fram omgifven af blad,
som äro rosettformigt grupperade samt likaledes
uppsamla humus, och på detta sätt skaffar epifyten sig högt
uppe i trädtopparna en jordmån, som ej blott räcker
till dess egna behof, utan äfven efter hand blir
växtplatsen för mossor och små ormbunkar.
En egendomlig motsats till dessa växter bilda de
epifyter, hvilka höra till ananasfamiljen. Deras rötter äro
hvarken tjocka eller talrika, ja de kunna till och med
alldeles saknas, och där de finnas tjäna de endast till
att fästa växten vid trädstammen. De organ, som här
förse växten med vatten äro bladen. Dessa äro nämligen
oskaftade, rosettformigt anordnade vid basen af den korta
stjälken och sluta så tätt tillsamman, att en fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
