Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skydd mot köld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under snön, ty om också en del af de underjordiska
delarnas värme strålar ut i luften genom stammens nedre
delar, fortplantas dock en stor del värme uppåt kronan.
Det är för öfrigt egendomligt att se huru samma
anordningar, hvilka skydda växten mot för stark
uppvärmning, äfven kunna skydda den mot köld. En tjock
kutikula, som utgör ett så ofta anlitat medel mot för stark
vattenafdunstning, kan äfven värna bladen mot köld och
uppträder därför ej blott hos de i ett torrt klimat lefvande
växterna utan äfven hos dem, som i ett kallt klimat äga
öfvervintrande blad, såsom barrträd, mistel, buxbom, järnek
o. s. v. Sak samma gäller om behåring, hartsafsöndring
o. d. Äfven en hoprullning af bladen, som hos många
gräs utgör ett så förträffligt värn mot farorna af för stark
uppvärmning, kan i andra fall tjänstgöra som skyddsmedel
mot köld. Exempel härpå äro bland många andra
crocusbladen, som då de på våren skjuta upp ur jorden
äro rännformigt hoprullade, så att den tunna transpirerande
väfnaden ej är utsatt för den kalla vinterluften,
och först vika ut sig sedan faran för nattfroster är
öfverstånden.
Fullt genomgående är denna öfverensstämmelse mellan
crocus- och gräsblad icke, ty sedan crocusbladen en
gång bredt ut sig, kunna de ej vika ihop sig, om kölden
skulle bli än så stark, då däremot gräsbladen allt efter
behof kunna antaga än den ena, än den andra formen.
Det finnes emellertid en del — eller rättare sagt en
mängd — växter, hvilkas blad genom att utföra värkliga
rörelser skydda sig mot kölden. Redan på de gamla
romarnes tid — således för omkring tvåtusen år sedan
— hade man sig bekant att en del växters blad under
natten intaga en ställning helt olika den, hvari de
befinna sig om dagen. Den förste, som närmare studerade
denna egendomliga företeelse, var vår berömde landsman
Linné, som i sin afhandiing “Somnus plantarum“ (växternas
sömn) uppräknar ett trettiotal växter från olika
familjer, alla utmärkta därigenom att deras blad nattetid
böja sig vare sig uppåt eller nedåt, men alltid så att
bladskifvan kommer att intaga en tillnärmelsevis vertikal
ställning (fig. 6). Med sina hopfälda blad gör växten
intrycket af att befinna sig i ett tillstånd af hvila och
man har också betecknat denna företeelse som växternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
