Växternas skyddsmedel emot yttervärlden / 56 (1890) Author: Bengt Lidforss Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Skydd mot växtätande djur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Äfven sådana saftfylda hår, som afsöndra eteriska
oljor, göra växten en dubbel eller rättare sagt tredubbel
tjänst. Det är oss redan bekant, att dessa hår om dagen
skydda växten mot för stark uppvärmning och om natten
mot för stark afkylning på den grund, att ett luftlager,
mättat med dunsterna af eteriska oljor, genomsläpper
strålande värme betydligt svårare än vanlig luft. Dock
ligger ifrågavarande hårs kanske största betydelse däri,
att de göra växten onjutbar som föda för djur. De
ruta-artade växterna, som särskilt utmärka sig genom
rikedom på eteriska oljor, lämnas fullkomligt orörda äfven af
så glupska djur som sniglar, men förtäras utan tvekan
sedan de eteriska oljorna utdragits med alkohol. Det
samma gäller om en mängd andra växter, särskilt om
den i vårt land mycket spridda Greranium Robertianum.

Fig. 8

En ännu mera utpräglad skyddsinrättning mot djur
möter oss i de s. k. brännhåren, som finnas hos våra
vanliga nässelarter. Dessa hår ha den egenheten att
äfven vid en lätt beröring brista sönder och utgjuta sitt
gift, men trots den kraftiga värkan de åstadkomma,
är deras inre byggnad tämligen enkel, Den
består af en enda långsträckt cell (fig. 8),
hvars vägg till större delen utgöres af
vanlig cellulosa, men i spetsen är skör som glas,
enär den där är genomträngd af kiselsyra.
Vid minsta beröring springer den yttersta delen
af håret sönder, den numera hvasskantiga
hårspetsen intränger i huden, och cellinnehållet,
som förut tryckt på cellväggen, prässas genom
den uppkomna öppningen in i såret, där det
åstadkommer den bekanta svedan. Hvad det
egentligen är för ett ämne, som framkallar
smärtan, är ännu ej med säkerhet känt; man
trodde förr att det var myrsyra, men senare
undersökningar tyckas utvisa, att äfven andra
ämnen måste vara med i spelet. Den af våra
inhemska nässelarter framkallade svedan är som
bekant snart öfvergående, men hos en del
indiska nässlor är giftet så kraftigt, att det
förorsakar häftiga inflammationer, stelkramp o. s. v.
Det är för öfrigt ej endast nässlor, utan äfven
många andra växter, som skydda sig genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>