Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Skydd mot växtätande djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tunntarmen — tydligen en följd af de stickande rafidernas
gnidning mot tarmväggen. Att under sådana omständigheter
så ömtåliga djur som sniglar måste hålla sig på
vederbörligt afstånd, faller af sig själft; för dem smakar
en bit arumblad sannolikt föga bättre än hvad en med
synålar fullsatt biff skulle smaka oss. — Rafider finnas
hos en mängd liljeväxter, t. ex. scillan, pingstliljan m. fl.,
hos många orchidéer och callaväxter o. s. v.
Det får emellertid ej lämnas ur sikte, att rafiderna
lika litet som några andra inrättningar lämna något absolut
skydd, och man får därför ej föreställa sig att hvarje
rafidförande växt för beständigt får stå ostörd af djuren.
A andra sidan får man ingalunda af det förhållandet att
en växt förtäres af djur draga den slutsatsen, att växten
i fråga saknar skyddsmedel. Det har tvärt om visat sig
att al a växter, äfven de som åt djurens glupskhet få
offra mer än sitt skinn, alltid äga något skyddsmedel,
mer eller mindre värksamt mot olika djur — alla på ett
undantag när. Det är en del af våra kulturväxter, dessa
gynnade gunstlingar, som under årtusenden åtnjutit
människans skydd, det är en del af dessa, som under
tidernas lopp småningom förlorat sina egna skyddsmedel, och
som därför, om de lämnas åt sig själfva, snart duka under
i kampen för tillvaron. Den vanliga sallaten, som är en
a art af den vildt växande taggsallaten (Lactuca Scariola)
är bland andra ett exempel härpå: på samma gång dess
blad har mist sina taggar och blifvit allt mjukare och
renare i smaken, har växten förlorat just de egenskaper,
som fordom värnade den mot djurens bett, och den dukar
därför under, så snart den undandrages människans vård.
Det är emellertid ej endast människan, som af
egennytta spelar försyn för växterna, ty det finns äfven djur,
som äga sina kulturväxter af hvilka de lifnära sig och
som de med all makt skydda mot främmande angrepp.
Det är de idoga, intelligenta och tilltagsna myrorna, som
träda upp såsom växternas bundsförvanter mot att till
gengäld växterna förse dem med föda och i vissa fall
med tak öfver hufvudet. Mest utvecklad finner man en
sådan sammanlefnad mellan myror och växter i de varma
delarna af Sydamerika, på Java o. s. v., men äfven i vårt
land finnes exempel därpå. Hos vår vanliga asp finnas
på två eller tre af de först utvecklade bladen på hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
